- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
443

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 132. Gufars bilderbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sig sjelf, icke finna sin utkomst och måste skaffa sig
luft och föda genom att gå omkring och gnägga. Han
tycker, det är jag säker på, alls inte om gufars bilderbok, men
derför kan den nog ändå vara värd det papper, den är
skrifven på.

illustration placeholder
Helhästen.


Se, det är första bladet i boken, det är programmet.

*



Det var just sista aftonen de gamla tranlyktorna voro tända;
staden hade fått gas, och den strålade, så att de gamla
lyktorna liksom alldeles försvunno för den.

— Jag var sjelf ute på gatan den aftonen, sade gufar. Folk
gick fram och tillbaka för att se på den nya och den gamla
belysningen. Der var
många menniskor och dubbelt
så många ben som
hufvuden. Lykttändarne stodo
så sorgsna, de visste icke,
om de skulle afskedas,
liksom tranlyktorna; dessa
sjelfva tänkte så långt
tillbaka — de tordes ju icke
tänka framåt. De erinrade
sig så mycket från de
tysta aftnarna och de mörka
nätterna. Jag stödde mig
mot en lyktstolpe, sade gufar; det sprakade i tran och veke,
jag hörde hvad lyktan sade, och det skall äfven du få höra.

— Vi ha gjort hvad vi kunde, sade lyktan. Vi ha varit
nog för vår tid, lyst till glädje och bedröfvelse; vi ha
upplefvat många märkliga saker; vi ha, så att säga, varit
Kjöbenhavns nattögon. Låt nu bara nya bloss aflösa oss och
öfvertaga embetet; men huru många år de skola lysa och till hvad
de skola lysa, det skall väl visa sig. De lysa ju nog litet
starkare än vi gamla, men det är då ingen konst, när man är
gjuten till gaskandelaber och har sådana förbindelser, som de
hafva; den ena häller i den andra. De ha rör åt alla håll
och kunna hemta krafter inom staden och utom staden. Men
hvar och en af oss tranlyktor lyser af hvad man sjelf har inom
sig och icke genom slägtförbindelser. Vi och våra förfäder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free