Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 132. Gufars bilderbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva lyst för Kjöbenhavn sedan oändligt gamla tider, långt
tillbaka. Men då det nu är den sista aftonen vi lysa och
stå, så att säga, i andra ledet här på gatan med eder, I
skinande kamrater, så vilja vi icke vara surmulna och afundas,
nej långt derifrån, vi vilja vara glada och godmodiga. Vi äro
de gamla skildtvakterna, som aflösas af nygjutna drabanter i
bättre uniform än vår. Vi vilja berätta er, hvad vår slägt,
ända upp till mormorsmormorsmormorslyktan, sett och
upplefvat: hela Kjöbenhavns historia. Måtten I och edra
efterkommande, intill den sista gaskandelabern, upplefva och kunna
berätta lika märkliga saker som vi, när I en gång fån afsked,
och det fån I, det bören I vara beredda på! Menniskorna
hitta nog på en starkare belysning än gas. Jag har hört en
student säga, att det glunkades om, att man skulle komma att
bränna sjövatten. — Det sprakade i veken, då lyktan sade
dessa ord; det var som om den redan hade vatten i sig.
 |
| Vi lysa välsignelse, sjöngo ljusbarnen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
