Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 135. Hvem var den lyckligaste?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
135.
Hvem var den lyckligaste?
— Hvilka vackra rosor! sade solskenet. Och hvar knopp
skall spricka ut och bli lika vacker. Det är mina barn. Jag
har kysst dem till lif.
— Det är mina barn! sade daggen. Jag har ammat upp
dem med mina tårar.
— Jag skulle likväl tro, att jag är deras mor, sade
rosenhäcken. I andra ären blott faddrar, som gåfvo faddergåfva
efter förmåga och god vilja.
— Mina vackra rosenbarn! sade de alla tre och önskade
hvarje blomma den största lycka, men blott en kunde bli den
lyckligaste och en måste bli den minst lyckliga; men hvem
af dem?
— Det skall nog jag få veta! sade vinden. Jag jagar vida
omkring, tränger igenom den smalaste springa, vet besked både
ute och inne.
Hvarje utsprucken ros hörde hvad som sades, hvarje
svällande knopp förnam det.
Då kom genom trädgården en sörjande, kärleksfull moder,
klädd i svart; hon plockade en af rosorna, som stod halft
utsprucken, frisk och fyllig och syntes henne vara den
vackraste bland dem alla. Hon bar in blomman i den stilla, tysta
kammaren, der för få dagar sedan den unga, lefnadsglada
dottern tumlade om, men nu låg utsträckt som en sofvande
marmorbild i den svarta kistan. Modern kysste den döda, kysste
sedan den halft utspruckna rosen och lade den vid den unga
flickans bröst, som om den genom sin friskhet och en moders
kyss kunde få hjertat att klappa igen.
Det var som om rosen svälde; hvarje blad skalf af tankar
och glädje: — Hvilken kärleksväg blef mig icke förunnad!
Jag blir som en menniskas barn, får en moders kyss, får
välsignelsens ord och följer med in i det okända landet,
drömmande vid den dödas bröst. För visso blef jag den lyckligaste
af alla mina systrar!
I trädgården, der törnrosträdet stod, gick den gamla
rensgumman; hon betraktade också trädets härlighet och fäste sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
