Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 136. Dryaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136.
Dryaden.
Vi resa till utställningen i Paris.
Nu äro vi der! Det var en
flygt, en fart, alldeles utan
trolleri; vi gingo med ånga på
fartyg och på landsväg.
Vår tid är sagans tid.
Vi äro midt i Paris, i ett stort
hotel. Blommor stå som prydnad
hela trappan uppför, mjuka mattor
ligga öfver trappstegen.
Vårt rum är trefligt,
balkongdörren står öppen utåt en stor öppen plats. Der nere bor
Våren, han har åkt till Paris, inträffat på samma gång
som vi; han har kommit i skepnad af ett stort, ungt kastanjträd,
med nyss utslagna, fina blad; hvad det är klädt i vårfägring
mot de andra träden på platsen! Ett af dessa har alldeles gått
ut ur de lefvande trädens antal och ligger, uppryckt med
roten, kastadt utefter marken. Der, hvarest det stod, skall
nu det friska kastanjträdet planteras och växa.
Ännu har det, resande sig högt i vädret, plats på den tunga
vagn, som denna morgon förde det till Paris, flere mil ut ifrån
landet. Der hade det stått i åratal tätt invid en väldig ek, och
under den satt ofta den gamle, afhållne presten, som talade och
berättade för de lyssnande barnen. Det unga kastanjträdet
hörde också på; dryaden inuti det, hon var ju barn ännu, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0477.html
