Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 136. Dryaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dryaden hörde berättas om herdeflickan Jeanne d’Arc, om
Charlotte Corday, hon hörde om uråldrig tid, om Henri den
fjerdes och Napoleon den förstes tid och ända in i nutiden
om duglighet och storhet; hon hörde namn, i hvart och ett
var en klang, som ljöd in i folkets hjerta: Frankrike är
verlds-landet, snillets jordmån med frihetens krater!
Bybarnen hörde andäktigt på, dryaden icke mindre; hon var
skolbarn med de andra. Hon såg i de seglande skyarnas form
bild på bild af hvad hon hade hört berättas.
Himmeln med sina skyar var hennes bilderbok.
Hon kände sig så lycklig i det sköna Frankrike, men hade
dock en känsla af, att fåglarna, att alla djur, som kunde flyga,
voro långt mera gynnade än hon. Sjelfva flugan kunde se
sig om, vidt omkring, långt utöfver dryadens synkrets.
Frankrike var så vidsträckt och härligt, men hon såg blott
en liten fläck deraf; vidt som verlden sträckte sig landet med
vingårdar, skogar och stora städer, och af alla dessa var Paris
den härligaste, den väldigaste. Dit kunde fåglarna komma,
men aldrig hon.
Bland byns barn var en liten flicka, så trasig, så fattig,
men vacker att skåda; alltid sjöng och skrattade hon och
band röda blommor i sitt svarta hår.
— Gå inte till Paris! sade den gamle presten. Stackars
barn, kommer du dit, så blir det ditt förderf.
Och dock gick hon dit.
Dryaden tänkte ofta på henne; de hade ju begge samma
lust och längtan efter den stora staden.
Det blef vår, sommar, höst, vinter; ett par år forgingo.
Dryadens träd bar sina första kastanjblommor, fåglarna
qvittrade derom i det härliga solskenet. Då kom framåt vägen en
ståtlig vagn med en förnäm dam; sjelf körde hon de
snabbfotade, vackra hästarna; en utstyrd liten jockey satt bakpå.
Dryaden kände igen henne, den gamle presten kände igen
henne, skakade på hufvudet och sade bedröfvad:
— Du kom dit, det blef ditt förderf, stackars Marie!
— Hon en stackare! tänkte dryaden; åh, hvilken
förvandling! Hon är uppklädd till hertiginna! Det blef hon i
förtrollningens stad. O, om jag ändå vore der i all den glansen och
prakten! Den lyser till och med upp på skyarna om natten,
när jag ser dit, der jag vet att staden ligger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
