Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 136. Dryaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och derjemte så starka som domsbasunen, som kysser till lif
och kallar till dom.
— Du skall komma dit in i förtrollningens stad, du skall
der slå rot, förnimma de susande strömningarna, luften och
solskenet der. Men din lifstid skall då förkortas, den långa
följd af år, som väntade dig här ute i det fria, smälter der
inne i hop till en ringa summa af år. Stackars dryad, det
blir ditt förderf! Din längtan skall växa, din trängtan, din
åtrå bli starkare. Sjelfva trädet skall bli ett fängelse för dig,
du skall lemna ditt gömsle, lemna din natur, flyga ut och
blanda dig bland menniskorna, och då ha dina år smält i hop
till dagsländans halfva lifstid, blott en endaste natt; ditt lif
pustas ut, trädets blad vissna och blåsa bort och komma aldrig igen.
Så ljöd det, så sjöng det, och ljusskepnaden försvann, men
icke dryadens längtan och lust; hon skalf i förbidan, i vild
känslofeber.
— Jag kommer dit till städernas stad! jublade hon; lifvet
börjar, sväller som skyn, ingen vet hvart den far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
