Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 136. Dryaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rulla upp sig för henne. Intet barnhjerta i oskyldig glädje,
intet sinlighetens heta blod har mera uppfyldt af tankar än
hon börjat resan till Paris.
Farväl blef: bort, bort!
Vagnshjulen vredo sig omkring, det aflägsna blef nära, lagdt
till rygga; trakten vexlade som skyarna vexla; nya vingårdar,
skogar, byar, villor och trädgårdar sköto upp, kommo fram,
rullade bort. Kastanjträdet rörde sig framåt, dryaden framåt
med det. Lokomotiv på lokomotiv brusade tätt förbi
hvarandra, korsade hvarandra; lokomotiven utsände skyar, som
bildade skepnader, hvilka berättade om Paris, hvarifrån de
kommo, dit dryaden skulle.
Allt rundt omkring visste och måste ju förstå, hvart hennes
väg gick; hon tyckte, att hvarje träd, hon for förbi, sträckte
ut sina grenar mot henne och bad: Tag mig med, tag mig
med! I hvarje träd var ju också en längtansfull dryad.
Hvilken vexling! Hvilken flygt! Det var som om husen
skjutit upp ur jorden, flere och flere, tätare och tätare.
Skorstenarna höjde sig som blomkrukor, stälda på hvarandra och
sida vid sida utåt taken; stora inskrifter med alnshöga
bokstäfver, målade skepnader uppför väggarna från foten till
taklisten lyste fram.
— Hvar börjar Paris, och när är jag der inne? frågade
dryaden sig sjelf. Menniskovimlet växte, bullret och brådskan
togo till, vagn följde på vagn, gående följde på ridande, och
rundt omkring butik vid butik, musik, sång, skrik, tal.
Dryaden i sitt träd var midt inne i Paris.
Den stora, tunga vagnen höll på en liten plats, planterad
med träd, omgifven af höga hus, der hvarje fönster hade
sin balkong; folk såg der uppifrån ned på det unga, friska
kastanjträdet, som kom ditåkande och nu skulle planteras
här i stället för det utgångna, uppryckta trädet, som låg
utefter marken. Folk stannade på platsen och såg med leende
och förnöjelse på vårgrönskan; de äldre träden, ännu blott i
knopp, helsade med susande grenar: Välkommen, välkommen!
Och vattenkonsten, som kastade sina strålar i höjden och lät
dem plaska i den breda bassinen, lät vinden föra droppar
öfver på det nykomna trädet, som om den velat bjuda det
en välkomstdryck.
Dryaden märkte, att hennes träd lyftes från vagnen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
