Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 136. Dryaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En förtärande, kittlande lefnadslust genombäfvade dryaden,
det var som ett opierus.
Hennes ögon talade, läpparna talade, men orden hördes icke
för ljudet af flöjter och fioler. Hennes kavaljer hviskade
henne ord i örat, de böljade i takt med cancan; hon förstod
dem icke, vi förstå dem icke. Han sträckte sina armar mot
henne, om henne och omfamnade blott den genomskinliga,
gasfylda luften.
Dryaden blef buren af luftströmmen, liksom vinden bär ett
rosenblad. Framför sig i höjden såg hon en låga, ett tindrande
bloss, högt upp på ett torn. Fyren lyste från hennes längtans
mål, lyste från det röda fyrtornet på Marsfältets fata
morgana; dit blef hon buren af vårvinden. Hon kretsade omkring
tornet; arbetarne trodde, att det var en fjäril, som de sågo
sänka sig ned för att dö vid sin allt för tidiga ankomst.
*
Månen lyste, gasbloss och lyktor lyste i de stora hallarna
och i de kringströdda »allverldens-bygnaderna», lyste öfver
de gräsklädda höjderna och de genom menniskokonst
danade klippstyckena, der vattenfall störtade ned genom »mäster
Blodlös’» kraft. Hafsdjupets hålor och sötvattnets djup,
fiskarnas rike öppnade sig här; man var på bottnen i det djupa
kärret, man var nere i hafvet, i dykarklocka af glas. Vattnet
tryckte mot de tjocka glasväggarna utomkring och ofvanför.
Polyperna, famnslånga, smidiga, ållikt slingrande, skälfvande,
lefvande tarmar, armar, grepo tag, lyfte sig, växte fast vid
hafsbottnen.
En stor flundra låg betänksam nära intill, bredde för öfrigt
ut sig makligt, behagligt; krabban kraflade som en ofantlig
spindel fram öfver henne, medan räkorna svängde sig med en
fart, en hastighet, som om de varit hafvets mal och fjärilar.
I sötvattnet växte neckrosor, säf och blomvass; guldfiskarna
hade stält sig i led som röda kor på fältet, alla med
hufvudena i samma riktning för att få strömmen in i gapet. Tjocka,
feta sutare glodde med dumma ögon mot glasväggarna; de visste,
att de voro på parisutställningen; de visste, att de i tunnor,
fylda med vatten, hade gjort den temligen besvärliga resan hit,
att de på jernvägen blifvit landsjuka, liksom menniskorna blifva
sjösjuka på hafvet. De hade kommit för att se utställningen
och sågo den från sin egen sötvattens- eller saltvattensloge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0493.html
