Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 137. Hönsgretas familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Stort bryr jag mig ej om honom! sade Marie Grubbe, men
hon försmådde icke landets förnämaste man, som satt vid
kungens sida.
Silfver, ylle och linne gingo med fartyg till Kjöbenhavn;
hon gjorde resan till lands på tio dagar. Utstyrseln hade
motvind eller ingen vind; det gick om fyra månader, innan
den kom dit, och då den kom, var fru Gyldenlöve borta.
— Förr vill jag ligga på blaggarn än i hans sidensäng, sade
hon. Hellre går jag på mina bara fötter än åker med honom
i karross.
Sent en afton i november kommo två qvinnor ridande in i
Århus’ stad; det var Gyldenlöves fru, Marie Grubbe, och
hennes tjenarinna; de kommo från Veile; dit hade de kommit
från Kjöbenhavn med fartyg. De redo upp till herr Grubbes
stenmurade gård. Han blef icke glad åt det besöket. Hon
fick hårda ord, men dock en kammare att lägga sig i, fick
sin ölsoppa med rifvet bröd på morgonen, men icke vänligt
tal; faderns onda sinne bröt ut mot henne, hvilket hon icke
var van vid; mild till sinnes var hon icke; som man ropar,
så får man svar; hon gaf också verkligen svar och talade med
bitterhet och hat om sin äkta man, som hon icke ville lefva
tillsammans med, dertill vore hon för höfvisk och ärbar.
Så gick ett år, det gick icke trefligt. Det föll onda ord
mellan fader och dotter, det bör det aldrig. Onda ord bära
ond frukt. Hvad slut skulle det taga!
— Vi två kunna icke förblifva under samma tak, sade en
dag fadern. Flytta härifrån till vår gamla gård, men bit hellre
af din tunga än sätt lögn i gång.
Så skildes de två; hon flyttade med sin tjenarinna in i
den gamla gården, der hon var född och uppfödd, der den
stilla, fromma frun, hennes moder, låg i kyrkans grafkammare;
en gammal boskapsvaktare bodde på gården, det var hela
personalen. I rummen hängde spindelväf, svart och tung af dam;
trädgården växte som den ville; humlerankor och vindor snodde
ett nät mellan träd och buskar; odört och näslor togo till i
växt och krafter. Blodboken stod öfvervuxen och i skugga,
dess blad voro nu gröna som de andra, vanliga trädens, det
var förbi med dess härlighet. Råkor, kråkor och kajor, en
vimlande mängd, flögo öfver de höga kastanjträden; det var
ett skrål och ett skrik, som om de hade något vigtigt nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
