Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 137. Hönsgretas familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att berätta hvarundra: nu var hon här igen, den lilla, som
hade låtit stjäla deras ägg och ungar; tjufven sjelf, som
tog dem, klättrade ute på bladlöst träd, satt i den höga
masten och fick sina dugtiga slag af daggen, när han icke
skickade sig.
Allt detta berättade i vår tid klockaren; han hade samlat
och satt i hop det efter böcker och anteckningar; det låg,
jemte mycket mera, skrifvet och gömdt i bordslådan.
— Upp och ned är verldens gång, sade han; det är
underligt att höra.
Och vi ville höra, huru det gick Marie Grubbe; derför
glömma vi dock icke Hönsgreta; hon sitter i sitt ståtliga
hönshus i vår tid, Marie Grubbe satt i sin tid, men icke med
samma sinne som gamla Hönsgreta.
Vintern gick, våren och sommarn gingo; så kom åter den
blåsande hösttiden med de våta, kalla hafsdimmorna. Det var
ett ensligt lif, ett tråkigt lif der på gården.
Så tog Marie Grubbe sin bössa och gick ut på ljungheden,
sköt harar och räfvar, sköt hvilka fåglar hon kunde träffa.
Der ute mötte hon mer än en gång den adlige herrn Palle
Dyre från Nörrebæk; han gick också med sin bössa och sina
hundar. Han var stor och stark, det skröt han af, när de
talade med hvarandra. Han kunde ha mätt sig med den
salige herr Brockenhuus till Egeskov på Fyen, om hvars styrka
ryktet ännu talade. — Palle Dyre hade, efter hans exempel,
låtit i sin port upphänga en jernkedja med ett jägarhorn, och
när han red hem, grep han om kedjan, lyfte sig med hästen
från marken och blåste i hornet.
— Kom sjelf och se det, fru Marie! sade han. Det är
friskt luftdrag på Nörrebæk.
När hon kom till hans gård, står icke uppskrifvet, men på
ljusstakarna i Nörrebæks kyrka stod att läsa, att de voro gifna
af Palle Dyre och Marie Grubbe på Nörrebæks herrgård.
Kropp och krafter hade Palle Dyre; han drack som en svamp,
han var som en tunna, som icke kunde fyllas; han snarkade
som ett helt svinhus; röd och pussig såg han ut.
— Illslug och retsam är han, sade fru Palle Dyre, Grubbes
dotter. Snart var hon trött vid det lifvet, men derigenom
blef det dock icke bättre.
En dag stod bordet dukadt och maten blef kall; Palle Dyre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
