Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 140. Lyckan kan ligga i en pinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen och kastades ett stycke bort som en trasa. Nog kunde
då en stor gren på päronträdet bli afbruten.
Grenen lades in i verkstaden, och mannen svarfvade för
ro skull ett stort päron af den och så ännu ett stort, derpå
ett mindre och så några helt små.
Trädet måste ändå en gång sätta päron, sade mannen, och
så gaf han dem åt barnen att leka med.
Till lifvets nödtorft i ett vått land hör nu verkligen ett
paraply. Hela huset hade till gemensamt begagnande blott
ett; blåste det för starkt, så vände sig paraplyet ut och in, ja,
ett par gånger bröts det
till och med sönder, men
mannen satte det strax i
godt stånd igen; men
förargligast var det, att
knappen, som skulle hålla i hop
det, då det var nedfäldt,
allt för ofta sprang ur eller
att ringen, som sattes om
den, gick i tu.
En dag sprang knappen
ur; mannen sökte efter den
på golfvet och fick der tag
i ett af de allra minsta
svarfvade småpäronen, ett
af dem, barnen hade fått
att leka med.
— Knappen står inte att
finna, sade mannen, men den
der lilla tingesten kan nog
göra samma gagn. Så borrade han ett hål i den, drog en
snodd igenom, och det lilla päronet passade bra i den knäckta
ringen. Det var sannerligen den allra bästa sammanhållare,
paraplyet någonsin hade haft.
 |
| Det lilla päronet passade bra. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
