- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
520

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 140. Lyckan kan ligga i en pinne - 141. Kometen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att alla paraplyn, som följde efter, skulle hållas i hop med
ett litet päron.

Nå, det blef något att göra! Päron i tusental! Träpäron på
alla paraplyn! Mannen måste taga i med allvar. Han
svarfvade och svarfvade. Hela päronträdet gick åt till de små
träpäronen. Det gaf ören, det gaf kronor.

— I det päronträdet var min lycka lagd, sade mannen.
Han fick nu en stor verkstad med gesäller och lärgossar.
Alltid var han vid godt humör och sade: Lyckan kan ligga i en
pinne.

Det säger äfven jag, som berättar historien.

Man har det talesättet: Tag en hvit pinne i munnen, så
blir du osynlig; men då måste det vara den riktiga pinnen,
den som gifves oss i lyckogåfva af vår horre. Den fick jag,
och jag kan också, liksom mannen, hemta klingande guld,
blänkande guld, det allra bästa, det som blänker ur barnaögon,
det som klingar från barnamun, och från fader och moder med.
De läsa historierna, och jag står midt i rummet hos dem, men
osynlig, ty jag har den hvita pinnen i munnen; märker jag
nu, att de äro glada öfver hvad jag berättar, ja, då säger jag
också: Lyckan kan ligga i en pinne.

*



141.

Kometen.

Och kometen kom, lyste med sin eldkärna och hotade med
sitt ris; det sågs på den från det rika slottet, från det fattiga
huset, från vimlet på gatan och af den ensamme vandraren
på den väglösa heden; hvar och en hade sin tanke dervid.

Kom och se detta himmelns tecken! Kom och se den
praktfulla synen! sades det, och alla skyndade sig att se.

Men inne i rummet sutto ännu en liten gosse och hans
moder; talgljuset brann, och modern tyckte, att det var ett
likspån på ljuset; talgen stod upp i en spets och krökte sig; det
betydde, trodde hon, att den lille gossen snart skulle dö,
likspånet vände sig ju åt honom.

Det var en gammal vidskeplig föreställning, och den hade hon.

Den lille gossen skulle just lefva många år på jorden, lefva
och se kometen, när den efter mer än sextio år åter visade sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free