Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 141. Kometen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då den åter visade sig; men den lille gossen, för hvilken
likspånet stod på ljuset och om hvilken modern trodde: Han dör
snart, han lefde ännu, var gammal och hade hvitt hår. Hvita
hår äro ålderns blommor, säger ordspråket, och han hade många
af de blommorna; han var nu en gammal skolmästare.
Skolbarnen sade, att han var så klok, visste så mycket,
kände historia, geografi och hvad man vet om himmelskropparna.
— Allt kommer igen, sade han; biten bara märke i
personer och händelser och I skolen finna, att de alltid komma
igen, i annan rock, i annat land.
Och skolmästaren hade då berättat om Wilhelm Tell, som
måste skjuta ett äple från sin sons hufvud, men, innan han
afsköt pilen, vid sitt bröst gömde en annan pil till att skjuta
i bröstet på den elake Gessler. Det var i Schweiz detta hände,
men många år förut hände det samma i Danmark med
Palnatoke; han måste också skjuta ett äple från sin sons hufvud
och gömde, liksom Tell, en pil till att hämna sig med; och
för mer än tusen år längre tillbaka nedskrefs samma historia
såsom timad i Egypten; det samma kommer igen liksom
kometerna, de fara hädan, blifva borta och komma igen.
Och han talade om kometen, som väntades, kometen, som
han hade sett som liten gosse. Skolmästaren kände till
himmelskropparna, tänkte öfver dem, men glömde derför icke
historia och geografi.
Sin trädgård hade han anlagt i form af en karta öfver
Danmark. Här stodo växter och blommor, efter som de mest
förekomma i landets olika trakter. Hemta mig ärter! sade
han, och så gick man till den säng, som förestälde Låland.
Hemta mig bohvete! och så gick man till Langeland. Den
vackra blå gentianan och porsen voro att finna uppe på
Skagen, den glänsande jerneken borta vid Silkeborg. Sjelfva
städerna voro antydda genom bilder. Här stod S:t Knud med
lindormen, det betydde Odense; Absalon med biskopsstaf
betydde Sorö; det lilla fartyget med åror var tecken till, att
här låg staden Århuus. Af skolmästarens trädgård lärde man
sig godt Danmarks karta; men man måste ju först undervisas
af honom, och det var så nöjsamt.
Nu var kometen att vänta, och han berättade om den och
hvad folk i gamla dagar, då den sist var här, hade sagt och
dömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
