- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
523

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 141. Kometen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Kometåret är ett godt vinår, sade han; man kan späda
vinet med vatten, det märkes inte. Vinhandlarne skola tycka
så mycket om kometår.

Himmeln var öfverdragen med moln i hela fjorton nätter
och dagar; kometen kunde icke ses, men den var der.

Den gamle skolmästaren satt i sin lilla kammare invid
skolrummet. Det bornholmska uret från hans föräldrars tid stod
i vrån, de tunga blyloden hvarken höjde sig eller sjönko,
perpendikeln rörde sig icke; den lilla göken, som fordom kom
fram och gol klockslaget, hade i flere år suttit tyst bakom
stängd dörr; allt var tyst och stilla der inne, uret gick icke
mera. Men det gamla klaveret strax bredvid, också från
föräldrarnes tid, hade ännu lif, strängarna kunde ljuda, ehuru
visserligen litet hest; en hel menniskoålders melodier kunde
ljuda från dem. Den gamle mannen erinrade sig dervid så
mycket, både glädjande och bedröfligt, under raden af år,
sedan han såsom liten såg kometen och tills den nu var här
igen. Han påminde sig hvad modern hade sagt med
anledning af likspånet på ljuset, han påminde sig de vackra
såpbubblorna, han blåste; hvar och en var ett lefnadsår, hade
han sagt, huru lysande, huru färgrikt! Allt vackert och
glädjande såg han deri: barnlekar och ungdomsfröjd, hela den
vida verlden öppen i solsken, och ut i den skulle han! Det
var framtidsbubblor. Som gammal man hörde han från
klaverets strängar melodier från den svunna tiden:
erinringsbubblor med minnenas färgskimmer; der ljöd farmors stickvisa:

Visst ingen amazon
den första strumpan sticka’.


Der ljöd visan, som husets gamla piga hade sjungit för
honom som barn:

I verlden mången fara
här är att genomgå
för den, som ung månd’ vara
och litet kan förstå.


Nu ljödo melodier från den första balen, en menuett och
molinask; nu ljödo veka, vemodsfulla toner, det kom tårar i
den gamle mannens ögon; nu brusade en krigsmarsch, nu
psalmsång, nu muntra toner, bubbla på bubbla, liksom då han som
liten gosse blåste dem af såpvatten.

Hans ögon voro riktade mot fönstret, ett moln der ute på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free