Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 144. Farfarsfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänker jag och har inte längre min barnatro. Det är
nutidens skröplighet!
Och så talade farfarsfar sig helt ond. Han och Fredrik
kunde icke komma öfver ens med hvarandra, men skiljas kunde
de icke heller, »liksom den gamla och den nya tiden». — Det
erforo de begge två och hela familjen, då Fredrik skulle på
resa, långt bort, till Amerika. Det var i husets
angelägenheter resan måste göras. Det var en tung skilsmässa för
farfarsfar, och resan var så lång, ända öfver verldshafvet, till
en annan del af jordklotet.
— Hvar fjortonde dag skall du få bref från mig, sade
Fredrik, och fortare än genom alla bref skall du genom
telegraftråden kunna få höra af mig; dagarna bli timmar, timmarna
minuter.
Genom telegraftråden kom helsning, då Fredrik gick om
bord i England. Tidigare än ett bref, till och med om de
flygande skyarna hade varit postbärare, kom helsning från
Amerika, der Fredrik hade stigit i land; det var blott för
några timmar sedan.
— Det är ändå en Guds tanke, som blifvit vår tid
förunnad, en välsignelse för menskligheten! sade farfarsfar.
— Och i vårt land blefvo de naturkrafterna först förstådda
och uttalade, har Fredrik sagt mig.
— Ja, sade farfarsfar och kysste mig. Ja, och jag har sett
in i de två milda ögon, som först sågo och förstodo denna
naturkraft; det var barnögon som dina. Och jag har tryckt
hans hand. Och så kysste han mig igen.
Mer än en månad hade förflutit, då det i ett bref från
Fredrik kom underrättelse om, att han blifvit förlofvad med
en ung, söt flicka, som hela familjen bestämdt skulle komma
att tycka om. Hennes fotografi skickades och besågs med
blotta ögonen och med förstoringsglas, ty det förträffliga med
dylika porträtt är, att de kunna tåla att beskådas med de allra
starkaste glas, ja, att likheten då framträder ännu mera. Det
har ingen målare förmått, icke ens de allra största i de gamla
tiderna.
— Hade man bara på den tiden känt till den uppfinningen,
sade farfarsfar, så hade vi kunnat se verldens välgörare och
stormän ansigte mot ansigte, — Hvad ändå den flickungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
