- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
534

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 144. Farfarsfar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

här ser mild och god ut! sade han och stirrade genom glaset.
Jag känner nu igen henne, när hon träder in genom dörren.

Men så när hade det aldrig skett; lyckligtvis hörde vi der
hemma icke riktigt talas om faran, förr än den var förbi.

De unga nygifta uppnådde i glädje och välbefinnande
England; derifrån skulle de med ångfartyg fara till Kjöbenhavn.
De sågo den danska kusten, Vestjyllands hvita sandkullar; då
uppstod en storm, fartyget stötte på en af reflarna och satt
fast; sjön gick hög och ville slå sönder fartyget; ingen
räddningsbåt kunde göra något; natten följde, men midt i
mörkret for från stranden en lysande raket fram öfver det
strandade fartyget; raketen kastade
sin lina fram öfver det,
förbindelsen var åstadkommen mellan
dem der ute och dem på land, och
snart drogs, genom tunga, rullande
sjöar, i räddningskorgen en ung,
vacker qvinna lifs lefvande; och
oändligt glad och lycklig var hon,
då den unge maken snart stod hos
henne på landbacken. Alla om
bord blefvo räddade; det var ännu
icke dager.

illustration placeholder
Genom tunga, rullande sjöar.


Vi lågo i vår söta sömn i
Kjöbenhavn, tänkte hvarken på sorg
eller fara. Då vi nu på morgonen
samlades kring kaffebordet, kom
ett rykte, framburet genom ett
telegram, om ett engelskt ångfartygs undergång på vestkusten.
Vi fingo stor hjertängslan, men samma timme kom telegram
från de räddade, kära hemkomna, Fredrik och hans unga
hustru, hvilka snart skulle vara hos oss.

De gräto allesammans; jag grät med, och farfarsfar grät,
knäpte i hop sina händer och — jag är säker derpå —
välsignade den nya tiden.

Den dagen gaf farfarsfar fyra hundra kronor till monumentet
öfver Hans Kristian Örsted.

Då Fredrik kom hem med sin unga hustru och hörde det,
sade han:

— Det var rätt, farfarsfar! Nu skall jag också läsa för dig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free