- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
537

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 145. Ljusen - 146. Det otroligaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vi skola ha bal i afton, och jag skall ha på mig de
stora, röda rosetterna.

— Är det lika mycket att få varm potatis? tänkte ljuset.
Här är ju lika stor glädje hos de små. Och det nös derpå;
det vill säga, det sprakade; mera kan ett talgljus icke.

Bordet dukades, potatisen åts. O, hvad den smakade! Det
var en hel festmåltid, och så fick hvar och en ett äple ofvan
på, och det minsta barnet läste upp den lilla versen:

Du gode Gud, jag tackar dig,
att du igen har mättat mig!
Amen.


— Var det inte snält läst, mamma? utbrast derpå den lilla.

— Det bör du inte fråga om eller säga, sade modern. Du
skall endast tänka på den gode Guden, som har mättat dig.

De små kommo i säng, fingo en kyss och somnade strax på
stund, och modern satt och sydde till in på natten för att få
uppehälle för dem och sig. Och från det rika huset midt
emot lyste ljusen och ljöd musiken. Stjernorna tindrade öfver
alla hus, öfver de rikas och öfver de fattigas, lika klara, lika
härliga.

— Det var verkligen en härlig afton! menade talgljuset. Månne
vaxljusen ha det bättre i silfverstake? Det skulle jag gerna
vilja veta, innan jag brunnit ut.

Och det tänkte på de två lika lyckliga, den ena bestrålad
af vaxljus, den andra af ett talgljus.

Ja, det är hela historien.

*



146.

Det otroligaste.

Den, som kunde göra det otroligaste, skulle få kungens
dotter och halfva riket.

De unga männen, ja de gamla med, spände alla sina tankar,
senor och muskler; två åto döden på sig och en drack ihjäl
sig för att göra det otroligaste efter sin smak, men det var
icke på det sättet det skulle göras. Små gatpojkar öfvade sig
i att spotta sig sjelfva på ryggen; det ansågo de för det
otroligaste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free