Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 145. Ljusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad hennes ansigte strålade! Det var glädje! Intet
vaxljus kan stråla som två barnögon.
— Det är härligt att se, tänkte talgljuset; det glömmer jag
aldrig, och det får jag visst aldrig mera se.
Och så blef det lagdt i korgen under locket, och gossen gick
bort med det.
— Hvart skall jag nu taga vägen? tänkte ljuset; jag skall
till fattigt folk, får kanske inte en gång en messingsstake,
medan vaxljuset sitter i silfver och ser det finaste folk. Hvad
det måtte vara härligt att lysa för det finaste folk! Det blef
nu min lott att vara talg och inte vax.
Och ljuset kom till fattigt folk,
en enka med tre barn i ett litet
lågt rum midt emot det rika huset.
— Gud välsigne den goda frun
för hvad hon gaf! sade modern;
det är ju ett präktigt ljus! Det
kan brinna till in på natten.
Och ljuset blef tändt.
— Fut-foj! sade det. Det var
en stygt luktande svafvelsticka,
hon tände mig med. Slikt
bjuder man näppeligen ett vaxljus
midt emot i det rika huset.
Äfven der tändes ljusen; de
strålade ut öfver gatan; vagnarna
med de utstyrda balgästerna
bullrade, musiken ljöd.
— Nu börja de der midt emot! insåg talgljuset och tänkte
på den lilla, rika flickans strålande ansigte, mera strålande än
alla vaxljusen. Den synen ser jag aldrig mera.
Då kom det minsta af barnen i det fattiga huset, en liten
flicka var det; hon tog bror och syster om halsen, hon hade
något mycket vigtigt att berätta, det måste hviskas:
 |
| Vi skola i afton ha varm potatis! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
