Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 146. Det otroligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vintern med en gammal kråka, som kunde berätta historier i
kakelugnsvrån, gamla minnen.
Slog klockan fem, visade sig de fem sinnena: synen kom
som glasögonsmakare, hörseln som kopparslagare, lukten sålde
violer och myskemadror, smaken var kock och känseln
likbjudare med sorgflor ända ned till hälarna.
Klockan slog sex: der satt en spelare; han slog tärning;
denna vände den högsta sidan upp, och der stod sex.
Så kommo de sju veckodagarna eller de sju dödssynderna,
hvilketdera var man icke ense om; de hörde ju tillsammans
och voro icke lätta att skilja.
Så kom en munkkör och sjöng ottesång [1].
På slaget nio följde de nio muserna; en var anstäld vid
astronomien, en vid det historiska arkivet, resten hörde till
teatern.
På slaget tio trädde Moses åter fram med lagens taflor; der
stodo alla Guds bud och de voro tio.
Klockan slog åter; då hoppade och sprungo små gossar och
flickor, de lekte en lek och sjöngo dertill: Bro, bro, brille,
klockan är slagen elfva! Och det var hon slagen.
Nu slog hon tolf; då framträdde brandvakten med karpus
och morgonstjerna; han sjöng den gamla brandvaktsversen:
Det var vid midnattstiden
vår frälsare han blef född.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
