Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 146. Det otroligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, det skall nu jag göra! ropade alldeles i det samma
en lång, knotig kraftkarl. Jag är mannen för det otroligaste!
Och så svingade han en stor yxa mot konstverket.
Krus, kras, kras! Der låg allt i hop. Hjul och fjädrar foro
rundt omkring, allt var förstördt.
— Det kunde jag! sade mannen; min gerning har slagit
hans och slagit eder allesammans; jag har gjort det otroligaste.
 |
| Det kunde jag! sade mannen. |
— Att förstöra ett sådant konstverk! sade domarne. Ja,
det var det otroligaste.
Allt folket sade det samma, och så skulle han hafva
prinsessan och halfva
riket, ty lag
är lag, äfven
om den är det
otroligaste.
Det blåstes
ut från vallen
och från alla
stadens torn:
Bröllopet skall
firas.
Prinsessan var
alldeles icke
belåten för det,
men täck såg
hon ut och
dyrbart var
hon klädd.
Kyrkan
strålade af ljus, sent på aftonen, det tager sig bäst ut. Stadens
adliga jungfrur sjöngo och förde fram bruden, ridderskapet
sjöng och följde brudgummen; han kråmade sig, som om han
aldrig skulle kunna få knäcken.
Nu höll sången upp, det blef så tyst, att man kunde ha
hört en knappnål falla till marken, men midt under den
tystnaden flög med buller och brak den stora kyrkdörren upp
och — bom! bom! der kom hela urverket marscherande midt
igenom kyrkgången och stälde sig mellan brud och brudgum.
Döda menniskor kunna icke gå igen, det veta vi mycket väl,
men ett konstverk kan gå igen; kroppen var slagen i stycken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0542.html
