- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
544

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 147. Hvad hela familjen sade - 148. Dansa, dansa, dockan min!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för lilla Marie var det, som om många bilder visade sig i
elden.

Men i det stora bokskåpet tätt invid stodo de riktiga
böckerna; en af dessa läste gufar ofta i, och den kallade han alla
böckernas bok, det var Bibeln. Der stod i taflor hela
verldens och alla menniskors historia, skapelsen, syndafloden,
kungarne och kungarnes konung.

— Allt, hvad skedt är och ske skall, står i denna bok, sade
gufar. Så oändligt mycket i en enda bok! Tänk derpå! Ja,
allt, hvad en menniska har att bedja om, är sagdt och lagdt
i få ord i bönen Fader vår. Den är en nådens droppe, den
är tröstens perla från Gud. Den lägges som gåfva på barnets
vagga, lägges vid barnets hjerta. Barn lilla, göm den väl!
Tappa den aldrig, huru stor du än blir, och du är ej
öfvergifven på de skiftande vägarna. Den lyser in i dig, och du
är icke förtappad.

Gufars ögon lyste dervid, de strålade af glädje. En gång,
i unga år, hade de gråtit, och det var också godt, sade han,
det var pröfningens tid, då såg det mörkt ut. Nu har jag
solsken omkring mig och inom mig. Ju äldre man blir, desto
bättre ser man i motgång och medgång, att vår herre alltid
är med, att lifvet är den härligaste saga, och den kan blott
han gifva oss, och den fortfar i evighet.

— Det är härligt att lefva! sade lilla Marie.

Det sade också de små och de stora gossarne; far och
mor, hela familjen sade det, men framför alla gufar, och han
hade erfarenhet, han var den äldste af dem alla, han kände
alla historier, alla sagor, och han sade, och det ur djupet af
sitt hjerta:

— Lifvet är den härligaste saga!

*



148.

Dansa, dansa, dockan min!

Ja, det är nu en visa för mycket små barn, försäkrade tant
Malla; jag kan med bästa vilja inte följa med i denna »Dansa,
dansa, dockan min!» Men lilla Amalia kunde det; hon var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free