Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 150. Den stora hafsormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, vida längre ut ligger den tingesten. Jag vill likväl
undersöka den, jag har intet annat att göra.
Och så sam han framåt och den lilla fisken bak efter, icke
för nära, ty det kom liksom en forsande ström, der den stora
hvalfisken sköt fart genom vattnet.
De mötte en haj och en gammal sågfisk; de båda hade också
hört talas om den sällsamma hafsålen, så lång och så smal;
sett den hade de icke, men det ville de.
Nu kom det en hafskatt.
— Jag följer med! sade han; han ämnade sig samma väg.
— Är den stora hafsormen inte tjockare än ett ankartåg,
så skall jag bita af den i ett tag. Och han öppnade sitt gap
och visade sina sex rader tänder. Jag kan bita märke i ett
skeppsankare, så nog kan jag bita af det strået.
— Der är den! sade den stora hvalfisken; jag ser den! Han
trodde, att han såg bättre än de andra. Se, hur den lyfter
sig, se, hur den svajar, bugtar och kröker sig!
Det var dock icke den, utan en ofantligt stor hafsål, flere
alnar lång, som närmade sig.
— Den der har jag sett förr, sade sågfisken; den har aldrig
gjort stort rumor i hafvet eller skrämt någon storfisk.
Och så talade de till honom om den nya ålen och frågade,
om han ville följa med på upptäckt.
— Är den ålen längre än jag, sade hafsålen, så olycklig han!
— Ja, olycklig han! sade de andra. Vi äro nog många för
att inte tåla honom. Och så skyndade de sig framåt.
Men då kom det något midt i vägen, ett sällsamt vidunder,
större än de allesammans.
Det såg ut som en simmande ö, som icke kunde hålla sig uppe.
Det var en urgammal hvalfisk. Dess hufvud var öfverväxt med
hafsväxter, dess rygg besatt med kräldjur och så ofantligt många
ostron och muslor, att hans svarta skinn var alldeles hvitfläckigt.
— Kom med, gubbe! sade de. Här har kommit en ny fisk,
som inte skall tålas.
— Jag vill hellre ligga, der jag ligger, sade den gamla
hvalfisken. Lemna mig i ro! Låt mig ligga! Ack ja, ja, ja!
Jag bär på en svår sjukdom. En lindring får jag genom att
komma upp till hafsytan och få ryggen ofvanför. Då komma
de stora, rara sjöfåglarna och plocka på mig; det gör så godt,
bara de inte hugga näbben för djupt in, den går ofta ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
