Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 150. Den stora hafsormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som I, och jag är också krypdjur genom öfning. Jag är den
klokaste i hafvet; jag har reda på allt, som rör sig här nere,
och på allt, som fins ofvanför. Den der tingesten, som I
grubblen öfver, är ofvan ifrån, och hvad som dimper ned der
uppifrån är dödt eller blir dödt och maktlöst; bryn er inte om
honom. Det är bara menniskopåhitt.
— Jag tror dock, att det är något mera med den, sade den
lilla hafsfisken.
— Håll munnen på dig, makrill! sade den stora sjökon.
— Hundstagg! sade de andra, och det var ännu mera
förnärmande.
Och sjökon förklarade dem, att hela det oroväckande djuret,
som för resten ju icke sade ett knyst, var bara ett påfund
från torra landet. Och hon höll ett litet föredrag öfver
menniskornas illfundighet.
— De vilja ha tag i oss, sade hon, det är det enda de lefva
för; de lägga ut nät och komma med bete på krok för att locka
oss. Den der är ett slags stor ref, som de tro att vi skola
bita på; de äro så dumma! Det äro inte vi! Rör bara inte vid
det der fuskverket, det rispar upp sig, blir stoft och dy, allt i
hop. Hvad ofvan ifrån kommer har knäckar, bräckor, duger inte.
— Duger inte! sade alla hafsvarelserna och slöto sig till
sjökons åsigt för att hafva en åsigt.
Den lilla hafsfisken behöll sin tanke för sig: — Den
ofantligt långa, smala ormen är kanske den vidunderligaste fisk i
hafvet. Jag har en aning derom.
— Den vidunderligaste! säga vi menniskor med och säga det
med kännedom och visshet.
Den är den stora hafsormen, omtalad lång tid förut i sång
och saga.
Den är född och boren af, utsprungen från menniskans snille
och lagd på hafvets botten, sträckande sig från österns länder
till vesterns länder, bärande budskap hastigt som ljusets stråle
från solen till vår jord. Den växer, växer i makt och
utsträckning, växer år från år, genom alla haf, jorden rundt,
under de stormande vattnen och de spegelklara vattnen, der
skepparen ser ned, som om han seglade genom den
genomskinliga luften, ser vimlande fisk, ett helt färgfyrverkeri.
Djupast ned sträcker sig ormen, en välsignelsens
Midgårdsorm, som biter sig i sin stjert, i det han omsluter jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
