Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 151. Trädgårdsmästaren och herskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grön, i vinterns köld och i sommarns sol, stod härlig att skåda.
Framför växte ormbunkar, många olika arter; några sågo ut,
som om de varit barn af palmträdet, och andra som om de
varit föräldrar till den fina, vackra växt, som vi kalla
venushår. Här stod den ringaktade kardborren, som i sitt friska
tillstånd är så vacker, att den kan taga sig väl ut i en bukett.
Kardborren stod på det torra; men lägre, på den fuktigare
jorden, växte hästsyran, också en ringaktad växt och dock genom
sin höjd och sina väldiga blad så pittoreskt vacker. Famnshög,
med blomma vid blomma, som en väldig, mångarmad
kandelaber, lyfte sig kungsljuset, inplanteradt från fältet. Här stodo
myskemadror, rödvifvor och liljekonvaljer, den vilda kallan
och den trebladiga fina harsyran. Det var härligt att skåda.
Framför, stödda mot utspänd ståltråd, växte i rad helt små
päronträd från fransk botten; de fingo sol och god vård och
buro snart stora, saftiga frukter, liksom i det land, hvarifrån
de kommit.
I stället för de två gamla, bladlösa träden sattes en hög
flaggstång, hvarå danebrogen vajade, och strax bredvid ännu
en stång, omkring hvilken under sommar och höst humlerankan
med sina doftande blomkoppor snodde sig, men hvarå under
vintern, efter gammalt bruk, upphängdes en hafrekärfve, så
att himmelns fåglar kunde hålla måltid under den glada julen.
— Den gode Larsson blir sentimental på gamla dagar, sade
herskapet. Men han är oss trogen och tillgifven.
Vid nyåret utkom, i en af hufvudstadens illustrerade
tidningar, en afbildning af den gamla gården; man såg
flaggstången och hafrekärfven för himmelns fåglar under den glada
julen, och det stod omtaladt och framhållet såsom en vacker
tanke, att ett gammalt bruk här kommit till användning och
heder, så betecknande just för den gamla gården.
— Allt hvad den Larsson gör, sade herskapet, slår man på
trumma för. Det är en lycklig man! Vi kunna ju nästan vara
stolta öfver att vi ha honom.
Men de voro alldeles icke stolta deröfver. De kände, att de
voro herskapet, de kunde säga upp Larsson, men det gjorde de
icke; de voro goda menniskor, och af deras slag finnas så många
goda menniskor, och det är glädjande för hvarje Larsson.
Ja, det är historien om trädgårdsmästaren och herskapet.
Nu kan du tänka öfver den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
