Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 152. Loppan och professorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon läckermun. Han fick en hängmatta att sofva i; det
var som om han legat i en luftbalong, som han alltid hade
önskat sig och som var hans ständiga tanke.
Loppan stannade hos prinsessan, satt på hennes lilla hand
och på hennes fina hals. Hon hade tagit ett hår af sitt
hufvud; det måste professorn binda om benet på loppan, och så
höll hon denna bunden vid det stora korallstycke, hon hade
i örsnibben.
Hvad det var för
en härlig tid för
prinsessan, och äfven för
loppan, tänkte hon;
men professorn fann
sig icke belåten, han
var fallen för resor,
tyckte om att draga
från stad till stad,
läsa i tidningarna om
sin ihärdighet och
skicklighet i att lära
en loppa alla
menskliga göromål. Dag ut
och dag in låg han
i hängmattan, latades
och fick sin goda
föda: färska fågelägg,
elefantögon och stekta
girafflår.
Menniskoätarne lefva icke blott
af menniskokött, det
är en läckerhet; barnaxlar med skarpsås är det läckraste,
sade prinsessans moder.
 |
| Hon satte loppan på sin lilla hand. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
