Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 154. Portnyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berätta om alla nycklarna, men nu berätta vi blott om
kammarrådets portnyckel.
Den hade blifvit till hos en klensmed, men den kunde väl
ha trott, att det var hos en grofsmed; så tog karlen i den,
hamrade och filade. Den var för stor för en byxficka, derför
måste den i en rockficka. Här låg den ofta i mörker, men
för öfrigt hade den sin bestämda plats på väggen, vid sidan
af kammarrådets silhuett från barndomstiden; der såg han ut
som en bulle med krås.
Man säger, att hvarje menniska får i sin karakter och sitt
handlingssätt något af det himmelstecken, hon föddes under,
Oxen, Jungfrun, Skorpionen, såsom de kallas i almanackan.
Kammarrådinnan nämde ingen af dessa; hon sade, att hennes
man var född under »skottkärrans tecken»; alltid måste han
skuffas fram.
Hans far skuffade honom in i ett embetsverk, hans mor skuffade
honom in i äkta ståndet, och hans hustru skuffade honom upp
till kammarråd, men det sista sade hon icke; hon var en
betänksam, bra hustru, som teg på rätta stället, talade och
skuffade på rätta stället.
Nu var han till åren kommen, »välproportionerad», såsom
han sjelf sade, en man med beläsenhet, godmodighet och
dertill nyckelklok, något som vi närmare skola lära oss förstå.
Alltid var han vid godt lynne, alla menniskor tyckte han om
och ville gerna tala med dem. Gick han ut i staden, var det
svårt att få honom hem igen, om icke mor var med och
skuffade honom. Han måste tala med hvar enda bekant, han
mötte. Han hade många bekanta, och det fick middagsmaten
sota för.
Från fönstret passade kammarrådinnan på. — Nu kommer
han, sade hon till pigan; sätt på grytan! — Nu stannar han
och talar med någon, tag då af grytan, eljest blir maten för
mycket kokt! — Nu kommer han då! Ja, sätt då på grytan igen!
Men det oaktadt kom han icke.
Han kunde stå midt under husets fönster och nicka upp,
men gick så en bekant förbi, så kunde han icke låta bli, han
måste säga honom ett par ord; kom då, medan han talade
med denne, en annan bekant, så höll han den förste i
knapphålet och tog den andre i handen, medan han ropade an en
tredje, som ville gå förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
