Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 154. Portnyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ett tålamodsprof för kammarrådinnan.
— Kammarråd! Kammarråd! ropade hon då; ja, den mannen
är född under skottkärrans tecken; i väg kan han inte komma,
utan att han skuffas fram.
Han tyckte mycket om att gå i boklådor, titta i böcker och
tidningar. Han gaf sin bokhandlare ett litet honorarium för att
hemma hos sig få läsa de nyutkomna böckerna, det vill säga
få lof att skära upp böckerna på längden, men icke på tvären,
ty då kunna de icke säljas som nya. Han var en lefvande
tidning i all hygglighet, visste besked om förlofningar, bröllop
och begrafningar, bokpladder och stadspladder, ja, han
framkastade hemlighetsfulla antydningar om, att han visste besked,
der ingen visste det. Han hade det från portnyckeln.
Allaredan som ungt nygift par bodde kammarrådets i sitt
eget hus, och från den tiden hade de samma portnyckel qvar,
men då kände de icke dess förunderliga krafter; dem lärde de
först senare känna.
Det var i konung Frederik den sjettes tid. Kjöbenhavn hade
då ingen gas, det hade tranlyktor, det hade intet Tivoli eller
Casino, inga spårvagnar och inga jernvägar. Det var smått
om nöjen mot hvad det nu är. På söndagarna gjorde man en
spatserfärd utom stadsporten till Assistenskyrkogården, läste
inskrifterna på grafvarna, satte sig i gräset, åt ur sin matkorg
och tog sin snaps dertill, eller gick man till Frederiksberg,
der det framför slottet var regementsmusik och mycket
menniskor för att se den kungliga familjen ro omkring på de små,
smala kanalerna, der den gamle konungen styrde båten; han
och drottningen helsade på alla menniskor, utan anseende till
personen. Dit ut kommo förmögna familjer från staden och
drucko sitt aftonte. Varmt vatten kunde de få i en liten
bondstuga på fältet utanför trädgården, men de måste sjelfva
medföra tekök.
— Dit ut vandrade kammarrådets en solljus
söndagseftermiddag; pigan gick förut med teköket och en korg med
matvaror och en sup af Spendrups bästa.
— Tag med portnyckeln, sade kammarrådinnan, så att vi
kunna slippa in hos oss, när vi komma tillbaka; du vet att
här stänges i skymningen och att klocksträngen är sönder
sedan i morse. — Vi komma sent hem; vi skola, efter att ha
varit på Frederiksberg, in på Casortis teater på Vesterbro och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
