Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 155. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om »det goda lefnadssättet», det vill säga maten, och
julklapparna blefvo ännu en gång riktigt beskådade.
Der voro nu Trädgårdskerstin och Trädgårdsolle. Gifta med
hvarandra, hade de husrum och sitt dagliga bröd genom att
rensa och gräfva i herrgårdsträdgården. Vid hvar julhögtid
fingo de sin goda andel af gåfvorna; de hade också fem barn,
alla fem blefvo uppklädda af herskapet.
— Det är välgörande folk, vårt herskap, sade de. Men de
ha då också råd dertill, och de ha glädje deraf.
— Här ha kommit bra kläder att slita på för de fyra
barnen, sade Trädgårdsolle. Men hvarför är här ingenting åt
krymplingen? Honom bruka de likväl också komma i håg, fastän
han inte är med på kalaset.
Det var det äldsta af barnen, de kallade krymplingen; han
hade eljest namnet Hans.
Som liten var han det flinkaste och lifligaste barnet, men
så blef han med ens »slapp i benen», såsom de kallade det;
han kunde icke stå eller gå, och nu låg han till sängs på
femte året.
— Jo, något fick jag ju också åt honom, sade modern.
Men det är ingenting vidare, det är bara en bok han kan läsa i.
— Den blir han inte fet af! sade fadern.
Men glad öfver den blef Hans. Han var en riktigt qvick
gosse, som gerna läste, men använde också sin tid till arbete,
för så vidt han, som alltid måste ligga till sängs, kunde göra
gagn. Han var händig, begagnade sina händer, stickade
ullstrumpor, ja hela sängtäcken; frun på gården hade berömt
och köpt dem.
Det var en sagobok, Hans hade fått; i den var mycket att
läsa, mycket att tänka öfver.
— Den är inte till något slags nytta här i huset, sade
föräldrarna. Men låt honom läsa, så går den tiden; han kan
inte alltid sticka strumpor.
Våren kom; blommor och grönt började spira upp, äfven
ogräs, såsom man ju nog kan kalla näslorna, oaktadt det står
så vackert om dem i psalmen:
Gick alla kungar fram i rad
i all sin makt och ära,
de kunde ej det minsta blad
en näsla ge att bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
