Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 155. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var mycket att göra i herrgårdsträdgården, icke blott
för trädgårdsmästaren och hans lärlingar, utan äfven för
Trädgårdskerstin och Trädgårdsolle.
— Det är ett riktigt släpande! sade de; och ha vi väl
krattat gångarna och fått dem riktigt fina, så trampas de strax
ned igen. Här är ett ständigt ut och in med främmande på
herrgården. Hvad det måtte kosta! Men herskapet är rikt folk.
— Det är underligt deladt! sade Olle. Vi äro alla vår
herres barn, säger presten. Hvarför då sådan skilnad!
— Det kommer från syndafallet, sade Kerstin.
Derom talade de åter på aftonen, då Krymplinghans låg med
sagoboken.
Knappa vilkor, slit och släp hade gjort föräldrarna hårda i
händerna, men också hårda i omdöme och åsigter; de kunde
icke komma till rätta med dem, icke klara dem och talade
sig nu ännu mera surmulna och vreda.
— Somliga menniskor få välstånd och lycka, andra blott
fattigdom. Hvarför skola våra första föräldrars olydnad och
nyfikenhet drabba oss! Vi skulle inte burit oss åt så som de båda.
— Jo, det skulle vi! sade med ens Krymplinghans. Det
står alltsammans i den här boken.
— Hvad står i boken? frågade föräldrarna.
Och Hans läste för dem den gamla sagan om vedhuggaren
och hans hustru. Äfven de fördömde Adams och Evas
nyfikenhet, som var skulden till deras olycka. Så for landets
konung förbi. — Följen med hem, sade han, så skolen I få
det lika bra som jag: sju rätter mat och en skåderätt. Den
fins i en soppskål med lock på; den fån I inte röra, ty då
är det förbi med herrelifvet. — Hvad kan det vara i
soppskålen? sade hustrun. — Det rör oss inte, sade mannen. —
Ja, jag är inte nyfiken, sade hustrun, jag skulle bara vilja
veta, hvarför vi inte få lyfta på locket; det är visst
någonting rart. — Bara det inte är någon mekanik dervid, sade
mannen, t. ex. ett pistolskott, som smäller af och väcker upp
hela huset. — Hu! sade hustrun och rörde icke vid
soppskålen. Men om natten drömde hon, att locket sjelft lyfte
sig, det kom en doft af den präktigaste punsch, sådan man
får vid bröllop och begrafningar. Der låg en stor
silfverslant med inskriften: Dricken I af denna punsch, så blifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
