Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 155. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattniga vasslan. Somliga menniskor ha lycka med sig i allt,
sitta i högsäte alla dagar och känna hvarken till sorg eller brist.
Detta hörde Krymplinghans. Klen var han i benen, men
klok i hufvudet. Han läste för dem ur sagoboken, läste om
»Mannen utan sorg och brist». Ja, hvar stod han att finna,
och finnas måste han:
Kungen låg sjuk och kunde endast botas genom att få på sig
en skjorta, som burits och slitits på kroppen af en menniska,
som i sanning kunde säga, att hon aldrig hade känt sorg eller brist.
Bud skickades till alla verldens länder, till alla slott och
herrgårdar, till alla välmående och glada menniskor, men när
man riktigt forskade efter, hade dock hvar och en af dem
pröfvat på sorg och brist.
— Det har inte jag, sade svinherden, som satt på
dikeskanten, skrattade och sjöng. Jag är den lyckligaste menniska.
— Gif oss då din skjorta! sade de utskickade; för henne
skall du få ett halft kungarike i betalning.
Men han hade ingen skjorta och kallade sig ändå den
lyckligaste menniska.
— Det var en fin karl! utbrast Trädgårdsolle, och han och
hans hustru skrattade så, som de icke skrattat på år och dag.
Då gick skolmästaren förbi.
— Hvad I ären förnöjda! sade han. Det är sällsynt nytt
här i huset. Han I vunnit en amb på lotteriet?
— Nej, det är inte af den sorten, sade Trädgårdsolle. Det
är Hans, som läste för oss ur sagoboken; han läste om »Mannen
utan sorg och brist», och den karlen han hade ingen skjorta.
Det tinar upp för ögonen, när man hör slikt, och det ur en
tryckt bok. Hvar och en har nog sitt lass att draga; man
är inte ensam om det. Häri ligger alltid en tröst.
— Hvarifrån han I fått den boken? frågade skolmästaren.
— Den fick vår Hans vid jultiden för mer än ett år sedan.
Herskapet gaf honom den. Ni vet, att han har en sådan lust
för att läsa och är ju krympling. Vi hade den gången hellre
sett, att han fått ett par blaggarnsskjortor. Men boken är
märklig, den kan liksom svara på ens tankar.
Skolmästaren tog boken och öppnade den.
— Låt oss få samma historia om igen! sade
Trädgårdsolle; jag har ännu inte fått den riktigt i mig. Sedan måste
han äfven läsa den andra om vedhuggaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
