Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 155. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I de två rikaste i hela verlden och alla andra menniskor
bli tiggare, — och så vaknade hustrun i det samma och
berättade för mannen sin dröm. — Du tänker för mycket på
den saken, sade han. — Vi kunna ju lyfta varligt, sade hustrun.
— Varligt! sade mannen. Och hustrun lyfte helt sakta på
locket. Då sprungo två små pigga råttor ut och försvunno i
ett råtthål. — God natt! sade kungen; nu kunnen I gå hem
och lägga er i egen säng. Klagen inte mer på Adam och
Eva, I hafven sjelfva varit lika nyfikna och otacksamma.
— Hvarifrån har den der historien kommit i boken? sade
Trädgårdsolle. Det
är liksom den
skulle gälla
oss. Den ger
mycket att
tänka på.
Följande
dagen gingo de
åter på arbete;
de blefvo
stekta af solen och
våta in på bara
kroppen af
regnet; inom dem
voro surmulna
tankar, dem
idislade de.
Det var ännu ljusa qvällen der hemma, de hade ätit sin
mjölkgröt.
— Läs om för oss historien om vedhuggaren! sade
Trädgårdsolle.
— Det är så många vackra i den här boken, sade Hans,
så många, som I inte kännen.
— Ja, dem bryr jag mig inte om, sade Trädgårdsolle. Jag
vill höra den jag känner till.
Och han och hustrun hörde om den igen.
 |
| Mer än en afton återkommo de till den historien. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
