Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 156. Tant Tandvärk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en större skrifbok; den särdeles vackra och tydliga handstilen
ådrog sig genast min uppmärksamhet.
— Det har studenten skrifvit, sade han, studenten, som
bodde här midt emot och dog för en månad sedan. Han har
lidit svårt af tandvärk, ser man. Det är mycket roligt att
läsa. Här är bara litet qvar af det skrifna, det var en hel
bok och litet till; mina föräldrar gäfvo för den ett halft
skålpund grön såpa åt studentens värdinna. Här är hvad
jag fick i behåll.
Jag lånade det, jag läste det, och nu meddelar jag det.
Öfverskriften var:
Tant Tandvärk.
I.
— Tant gaf mig sötsaker, då jag var liten. Mina tänder
härdade ut dermed, blefvo icke förderfvade; nu har jag blifvit
äldre, blifvit student; hon klemar ännu bort mig med sött,
säger att jag är skald.
Jag har någonting af poet i mig, men icke tillräckligt. Ofta
när jag går på stadens gator, förefaller det mig, som om jag
ginge i ett stort bibliotek; husen äro bokhyllor, hvarje våning
en hylla med böcker. Der står en hvardagshistoria, der en
god gammal komedi, vetenskapliga verk i alla fack, här
smuts-literatur och god läsning. Jag kan fantisera och filosofera
öfver allt det bokverket.
Det är någonting af poet i mig, men icke tillräckligt. Många
menniskor hafva visst lika mycket deraf i sig som jag och
bära dock icke skylt eller halsband med namnet poet.
Det är gifvet dem och mig en Guds gåfva, en välsignelse,
stor nog för en sjelf, men allt för liten för att åter delas ut
åt andra. Den kommer som en solstråle, fyller själ och tanke;
den kommer som en blomsterdoft, som en melodi, hvilken man
känner igen och dock icke kommer i håg hvarifrån den är.
Förliden afton, jag satt i mitt rum, hade behof af läsning,
hade ingen bok, ingen tidning, föll i det samma ett blad,
friskt och grönt, från lindträdet. Luftdraget förde det in
genom fönstret till mig.
Jag betraktade de många utgrenade ådrorna; ett litet kryp
rörde sig fram öfver dessa, som om det ville göra ett
grundligt studium af bladet. Då kom jag att tänka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
