Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 156. Tant Tandvärk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lägger sig inte, förr än han först gått en liten midnattstur,
med tunga steg och jernbeslagna stöflar.
Dubbelfönster finnas der inte, men der fins en sprucken
ruta; den har värdinnan klistrat papper öfver; vinden blåser
likväl in genom sprickan och frambringar ett ljud som af en
surrande broms. Det är sofmusik. Faller jag så slutligen i
sömn, så blir jag snart väckt af hanegäll. — Tupp och höna
förkunna från hönsskrubben hos mannen i källarvåningen, att
det snart blir morgon. De små norrbaggarna, de ha inte något
stall, de äro tjudrade i sandskrubben under trappan, sparka
mot dörren och panelningen för att röra sig.
Dagen gryr; portvakten, som med familj ligger på vinden,
klampar ned utför trappan; trätofflorna slamra, porten skräller,
huset skakar, och är det öfverståndet, börjar hyresgästen ofvan
på att öfva sig i gymnastik, lyfter i hvardera handen en
tung jernkula, som han inte kan hålla fast; den faller och
faller igen, medan samtidigt husets ungdom, som skall i
skolan, kommer rusande och skrikande. Jag går till fönstret,
öppnar det för att få frisk luft, och det är vederqvickande,
när jag kan få den och inte jungfrun i huset inpå gården
tvättar handskar i fläckvatten; det är hennes födkrok. För
öfrigt är det ett rart hus och jag bor hos en stilla familj.
Detta var den beskrifning jag gaf tant öfver min bostad;
jag gaf den lifligare, det muntliga föredraget har friskare
ordklang än det skrifna.
— Du är skald! ropade tant. Skrif bara upp ditt tal, så
är du lika god som Dickens! Ja, mig intresserar du då mycket
mera. Du målar, när du talar. Du beskrifver ditt hus, så
att man ser det. Det ryser i en! — Dikta vidare! Lägg
något lefvande in deri, menniskor, älskliga menniskor, helst
olyckliga!
Huset skref jag verkligen ned, såsom det står med läten och
lyten, men blott med mig sjelf, utan handling. Den kom senare.
IV.
Det var vintertiden, fram på aftonen, efter spektakeldags,
ett förfärligt väder, yrväder, så att man nästan icke kunde
streta sig fram.
Tant var på teatern, och jag var der för att följa henne
hem, men man hade svårt att gå sjelf, än mera att följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
