Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 156. Tant Tandvärk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tant blef alldeles öfverväldigad af min fantasi och sade:
Det barnet blir en stor skald! Och det upprepade hon under
hela min skolgång, ja efter min konfirmation och nu in i
studentåren.
Hon var och är för mig den mest deltagande väninna, både
i skaldevärk och tandvärk. Jag har ju anfall af båda två.
— Skrif bara ned alla dina tankar, sade hon, och stoppa
dem i bordslådan! Det gjorde Jean Paul; han blef en stor
skald, som jag dock visserligen inte tycker om; han spänner
inte. Du måste spänna! Och du skall spänna!
Natten efter det talet låg jag i längtan och vånda, i
trängtan och lust att bli den store skald, tant såg och förnam i
mig; jag låg i skaldevärk. Men det fins en värre värk:
tandvärk; den pinade och pressade mig; jag blef en mask, som
vrider sig, med kryddpåse och spansk fluga.
— Det känner jag till! sade tant.
Det var ett sorgens leende kring hennes mun; hennes
tänder lyste så hvita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
