Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 156. Tant Tandvärk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ned till mig genom vattnet strålade stora, lysande namn,
inskrifter på vajande segerfanor, odödlighetspatentet —
skrifvet på dagsländans vinge.
Sömnen var djup, sömn utan drömmar. Jag hörde icke den
susande vinden, den smällande porten, grannens ringande
portklocka eller hyresgästens tunga gymnastik.
Lycksalighet!
Då kom en stormil, så att den igenlästa dörren in till tant
sprang upp. Tant sprang upp, fick på sig skorna, fick på sig
kläderna, kom in till mig.
Jag sof som en Guds engel, sade hon, och hon nändes icke
väcka mig.
Jag vaknade af mig sjelf, slog upp ögonen, hade rent af
glömt, att tant var här i huset, men snart kom jag i håg det,
kom i håg min tandvärkssyn. Dröm och verklighet gingo
öfver i hvarandra.
— Du skref väl inte någonting i går afton, sedan vi sade
hvarandra god natt? frågade hon. Ack om du hade gjort det!
Du är min skald och det förblir du!
Jag tyckte, att hon log så lömskt. Jag visste icke, om det
var den hyggliga tant Mille, som älskade mig, eller den
förfärliga, som jag på natten gifvit mitt löfte.
— Har du diktat, söta barn?
— Nej, nej! ropade jag. Du är ju tant Mille?
— Hvem eljest! sade hon. Och det var tant Mille.
Hon kysste mig, satte sig i en droska och åkte hem.
Jag nedskref hvad här står skrifvet. Det är icke på vers,
och det skall aldrig bli tryckt — —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>