- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
621

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till andra delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som sjömärke; han ville ej gå den besvärliga vägen; jag steg ur vagnen,
gick allena och har i berättelsen återgifvit intrycket af hvad jag der såg;
sedan fick jag snart höra, att min eljest älskvärde ledsagare, efter att
hafva läst En berättelse från klitterna, påstod, att jag aldrig hade
varit uppe vid kyrkan; han visste det, ty han hade åkt förbi med mig.
Det tycktes roa folk, att jag beskref hvad jag icke hade sett, men mig
roade det icke. En dag mötte jag i Kjöbenhavn mannen och frågade
honom genast, om han icke erinrade sig vår färd, och han svarade: »Vi
åkte ju nedan om kyrkan ut till Gammel-Skagen!» »Ja, ni åkte,
svarade jag, ni bör kunna draga er till minnes, att jag steg ur vagnen och
gick dit upp.» Och nu berättade jag honom, hvad jag särskildt hade
lagt märke till der uppe. »Det är alldeles riktigt, sade han; ja, då
måste ni ju ha varit der uppe, det hade jag glömt.» Jag påminde
honom om den sandås, der jag åter hann upp honom och åkte vidare.
»Jag kommer i håg, att jag icke var uppe vid tornet, sade mannen, och
trodde derför, att ni icke heller hade varit det.» Jag meddelar denna
lilla historia för sanningens skull; eljest kunde måhända en gång efter
min död en eller annan af dem, som hörde det af »ledsagarens» egen mun,
upprepa, att jag icke hade varit der och sett med egna ögon. Hos
bonden och fiskaren der borta fick jag månget karakteristiskt drag, mången
god förklaring, som jag sedan har begagnat, men just om en sådan, mig
gifven af sakkunniga, får jag af en anmälare det vänskapliga rådet, att
jag vid slika skildringar skulle förskaffa mig sakkunskap hos folket på
stället; detta var just fallet här.

En berättelse från klitterna förskaffade mig skalden
Paludan-Müllers hjertliga närmande och tack, hvilket jag sätter så stort värde
på, att jag inskrifver det här vid min dikt.

Två bröder är en liten fantasivignett till bröderne Örsteds
lefnadsteckning.

Den gamla kyrkklockan är diktad på anmodan om ett bidrag till
Schillers album. Jag önskade deri inlägga ett danskt element, och
man skall vid läsningen af den meddelade historien se, huru jag har
löst min uppgift.

Våren 1861 utkommo Nye eventyr og historier, andra serien,
som innehöll:

Tolf med posten,
Tordyfveln,
Hvad far gör, det är alltid det rätta,
De vises sten,
Snögabben,
I ankgården,
Det nya århundradets sånggudinna.


Detta häfte var tillegnadt då varande kultusministern D. G. Monrad.

*



I ett nummer af Household words hade Charles Dickens
samlat åtskilliga arabiska ordspråk och talesätt; bland dessa framhöll
han: »Då kejsarens häst fick guldsko, stack äfven tordyfveln fram benet.»
Vi uppmana, säger Dickens i en anmärkning, Hans Kristian Andersen
att skrifva en saga härom; jag fick lust dertill, men det kom ingen saga.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free