Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
styrka, som enigheten ger. Ty enig var man i det väsentliga,
och alla stodo i huvudsak fast på gudsordets och den
lutherska bekännelsens grund, bildande mot otron och villfarelsen
en obruten, enhetlig front.
Vad som i ej ringa mån bidrog till denna
sammanhållning var den av Arbman igångsatta verksamhetsform, som
kallades uppbyggelsemöten och i tur och ordning höllos i de
olika kyrkorna. Sådana möten anordnades av honom ej
blott i Storsjötrakten, utan ock längre bort, såsom i
Unders-åker, Ratan, Vemdalen och Hede, ja, någon gång i lappläger
i fjällen. Om ett sådant, som hölls under vintern, har
dottern Alma berättat följande:
»Vintern 1881 hade några lappar vid marknadsbesök i Östersund
talat om sin önskan att få till stånd ett uppbyggelsemöte i fjällen. Det
fanns nämligen nära fjället Hundshögen ett läger på elva hushåll med
många barn och tjänare. Två rika lappar, ägare av flera tusen renar,
lovade att låta renar trampa upp väg; det var mycket djup snö det
året. Hela planen kunde tyckas vara något äventyrlig, men var nog
just därigenom särskilt frestande för min far, och en överenskommelse
träffades. Rådmannen R. FRESK och Folkskoleinspektören J.
KJELLIN1) kommo till Sunne; där slöto sig far och jag till dem, och i
Oviken ökades sällskapet med Kyrkoherden M. BERGMAN med fru och
teol. stud. OLOF TIRÉN.
Till Billsåsen och ett stycke därbortom fanns körväg, men sedan
endast den väg, som 5 à 600 renar trampat upp. Rak och bred var vägen,
men något för lös för hästarna; de flesta av oss gingo därför till fots.
Efter åtskilliga äventyr kommo vi på kvällen fram under hundskall, rop
och munterhet. Eldskenet lyste rött ur kojornas rökfång och färgade de
höga, snöbelastade granarna. Det var en pittoresk och vacker tavla.
1) Dessa två jämte Kronolänsmannen Viktor Behm (Arbmans
svärson) och stundom den karitativt verksamme och offervillige
Häradshövdingen J. G. Hasselberg plägade medverka vid de av Arbman
anordnade mötena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
