Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ljusbit tändes och gick ur hand i hand till de barn, som skulle läsa.
Inspektören var nöjd med innanläsningen. Så vidtog ett litet förhör i
kristendomskunskap och barnen svarade ganska snällt på de enkla
frågorna. Sämst »gick det nog med räkning — ett ämne, som inte lär ligga
för lapparna. En gosse, ungefär 10-årig, fick frågan: Hur gammal är
du? — Han funderade en stund, så svarade han frimodigt: Ja’ \et int,.
Men när man tänkte på, att hela skolan bestått av några få veckors
undervisning i kojorna av en lärare, som flyttade från det ena fjället
och lapplägret till det andra, så måste man i alla fall medgiva, att
resultatet var gott.
Några av de äldre och mest allvarliga lapparna talade med stort
bekymmer om en sorts besök, som de brukade få mest varje vinter.
Man kom dit för att göra affärer, köpa Tenar till slakt, hudar, lappskor
m.m. Men dessa handlande hade brännvin med sig. Då de i kojan togo
fram sin matsäck och togo sig en sup, blev också värden bjuden på ett
glas. Och inom kort var gillet i full gång och eländet färdigt. Vår
värdinna, hustru till en av storgubbarna, sade, att hon för sin del
alltid på förhand gjorde det förbehåll, då hon tog emot någon i sin koja,
att ingen brännvinsflaska finge komma fram; »jag lider inte ens känna
lukten», sade hon. Men hur många hade en sådan beslutsamhet och
myndighet? Hon var en begåvad och ovanligt bildad lappkvinna.
Många allvarliga enskilda samtal hade både hon och andra med min far om
detta och mycket annat.
Följande dag kom uppbrottets stund, och hela lägret var samlat
utanför Olof Mårtenssons koja. Morgonbön hölls, några sånger sjöngos,
och de kära lapparna sade oss farväl, många under tårar. Det kännes
alltid påkostande, när man varit tillsammans med dessa fjällviddernas
barn, att taga avsked av dem, lämnande dem åt ödemarkens vilda
enslighet.
Alla de bland oss, som önskade det, fingo renskjuts. Den blev för
somliga bland oss ganska vild. Allt gick dock lyckligt, och nedanför
Billsåsberget skildes vi från våra körsvenner, som i kvällsmörkret vände
om till sin vildmark och sitt hårda liv.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
