Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge sågo vi dig trofast vandra
På din kallelses sköna stig.
Du arbetat mer än många andra,
Dock ej du, men Guds nåd i dig.
När Guds ord det gälde, var du strax till hands,
Vägen månde gå till vatten eller lands.
Barnahom, evangeliskt mild.
Flärdlös och nitisk — sådan var din bild.
Ljus och fridfull, som din dag framfarit,
Tänkte vi oss din aftonstund.
Ack, men finnes väl ett liv som varit
Utan stormar på jordens rund?
Här är sorg och väntan ju en daglig gäst,
Arbete och möda när det är som bäst;
Och från höjder där solen ler,
Bär vägen djupt i mörka dalar ner.
Stark och kärnfull som en fur i skogen
Och med hälsan till bundsförvant,
Var med andens strider du förtrogen,
Men med lidandets obekant.
Då kom slaget som en blixt från himlen ner,
Starka furan föll — och reste sig ej mer.
Kvalet väste sin skarpa bill,
Mörkt blev härnere, mörkt därovantill.
Långa år vi bett och bidat sedan
Att dig återfå än till sist.
Kunde vänners kärlek lindra svedan,
Hade lindring du funnnit visst.
Men nu låg du där och kvaldes utan tröst,
Du som trösta fått så många kvalda bröst.
Dag på dag både kom och gick,
Men ingen lisa den betryckte fick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
