Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kroppens kval och själens i förening
Prässa rop utur djupet då:
y>Gud allsmäktig, säg vad är din mening,
Att en mask Du hanterar så?
Gud, o Gud, säg har Du övergivit mig,
Har Du platt förgätit vara nådelig?
Har i vrede du dörren stängt,
Att ej min kvidan till ditt öra trängt?»
Nej, och åter nej! Du får ej träta,
Mänskobarn, med din frälsnings Gud!
Kan en moder väl sitt barn förgäta,
Vara döv för dess klagoljud?
Att Guds väg begripa var oss här för svårt,
Ty sitt eget råd han följde, icke vårt,
Han är ändock de sina när,
Fast i en molnstod gömd Hans anlet är.
Utan aga intet barn är äkta
Utan rensning slår frukten fel.
Kan ej Gud, fast kropp och själ försmäkta,
Likväl vara vårt hjärtas del?
Låt oss tro, o Fader, att Din stränga tukt
Burit för Ditt barn rättfärdighetens frukt,
Att ur degeln Ditt guld Du tog,
När det i elden blivit luttrat nog.
Ja, vi tro och vilja oss ödmjuka
För din mäktiga högra hand!
Tack att Du kan även stormen bruka
Till att föra vår båt i land!
Tack att väl du mente, även när du slog,
Tack, o Herre Gud, för vad du gav och tog!
Vad Du gör, gör Du alltid väl. —
Var nu blott stilla och tillfreds, min själ!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
