Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nå, hur går det?” frågade en gammal anka,
som kom på visit.
”Det varar så länge med det ena ägget,”
svarade hon, som låg. ”Det vill icke gå hål
på det. — Men nu skall du få se på de andra;
de äro de vackraste ankungar jag har sett.
De likna sin fader allesammans. Den skälmen
kommer icke och helsar på mig.”
”Låt mig se det der ägget som icke vill remna,”
sade den gamla. — ”Åhå! detta är ett
kalkonägg, skall du veta, Så der har jag också
blifvit narrad, och det mer än en gång.
Du kan aldrig tro hvad jag hade för besvär
och sorg af de ungarna; ty de äro rädda för
vattnet, skall jag säga dig. Jag var ej i stånd
att få dem ut. Jag lockade och pockade,
men det hjelpte icke. Låt mig ännu en gång
se på ägget. Jo, minsann är det icke ett
kalkonägg! Låt du det ligga och lär, i stället, de
andra ungarna att simma.”
”Jag skall ändå ligga litet till,” svarade
ankan. ”Har jag legat så länge, så kan jag
ligga några dagar ännu.”
”Var så god,” sade den gamla i det hon
gick.
Ändtligen remnade det stora ägget. ”Pip,
pip!” sade ungen och vältade ut. Han var
så förunderligt stor och ful. Ankan såg på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
