- Project Runeberg -  Adolf Hedin : väktaren och förgångsmannen : en politisk studie /
3

(1901) [MARC] Author: Valfrid Spångberg - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JUN 28 1911
839.5
158
1. Inledning.
»Herr Hedin från Stockholm!»
Sorlet i kammaren tystnar vid talmannens upprop.
Man lämnar sina platser och samlas kring talarstolen.
Endast statsrådsbänkens män stanna, förnämt eller försiktigtt
på afstånd.
Gestalten är hopsjunken. Den värk brutna högra
armen bär han i band. Ansiktet är gulblekt och röjer, att
han nyss stått upp från sjukbädden, där han under de
senaste åren tillbrakt sin mästa tid. Men rösten har, fast
svagare, sin gamla klang och blicken sin gamla glans af
slipat stål. Och skarp som förr är den konstnärligt
snidade klingan af hans ord.
Hvilket gods i den klingan! Under en mansålders
riksdagsstrider har hon varit mera med än någon annan,
ständigt i den hetaste elden, där hon skiftat hugg med
motsidans yppersta. Och än i dag glänser hennes egg
som ingen annans.
Ehuru Hedins mäst beaktade vapen varit det muntliga
ordet och hans namn som vältalare gått ut öfver åtminstone
hela Skandinavien, kommer hans öfverlägsenhet ännu bättre
till sin rätt, när man läser hans anföranden i de
stenografiska protokollen, än när man hör dem i debatterna.
Hans röst är hård och tunn och smeker inte örat annat
än med tonfallets äkthet. Ansiktsuttryck och handrörelser
afspegla nobelt och värdigt, men alltför nordiskt dämpat
talets gång för att kunna nämvärdt påvärka åhöraren.
Föredraget är visserligen flytande och elegant, men
åtminstone den förra egenskapen är icke så sällsynt ens i
vårt land, att den ger honom någon särställning.
Däremot söker man förgäfves bland hans samtida inom och
troligen äfven utom riksdagen någon talare, som förstått
104131

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 8 18:07:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hedinvof/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free