Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den blifvande parlamentarikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BLIFVANDE PARLAMENTARIKERN.
7
―
bli sin politik, som ju var rena vanvettet». För Böttiger
hade han ofta alldeles ensam, innan B. blef professor
-studerat lefvande språk, däribland italienska, läst Dante
och Boccaccio. Dessutom hade han läst latin och historia.
Emellertid blef det ingenting af med examen den gången.
Ceremonier ha aldrig tilltalat Hedin. Därför gjorde han
med några kamrater framställning om att få
doktorsutnämningen utan promotion. Då man fick ett svar, som
liknade ett afslag, föllo kamraterna ifrån och underkastade
sig promotionen. Men Hedin lät bli hela examen och
afbröt studierna. När han sedan ändå 1861 af några
enträgna kamrater lät leda upp sig i examen promotio.
tionen brydde han sig icke om hade han åtminstone
på tre år icke befattat sig med några examensstudier.
Under tiden hade han i stället ägnat sig åt sina politiska
inträssen och inrättat sitt arbete därefter. Den tidigare
tanken att få göra sina historiska studier fruktbärande
såsom akademisk lärare hade han också börjat öfvergifva,
då bristande tillgångar förhindrade honom att i ro
fullborda den afhandling han i detta syfte påbörjat. Men ända
till hösten 1859 hade han inskränkt sina egna inlägg i
den politiska diskussionen till studentkretsen, där han gjort
sig känd för sin begåfning och sin slagfärdighet, vare sig
det gällde allvarlig diskussion eller saltat nationsskämt.
―
Hans första offentliga ord var en vädjan till de unga
att hålla sig oberörda af den norskhätska och
unionsupplösande stämning, som var på väg att gripa omkring sig
i landet och inom riksdagen fått uttryck i det
Ankarsvärdska förslaget om en obegränsad unionsrevision. Det
var ståthållarefrågans stridshumör, som gaf färgen åt den
gängse opinionen, och författaren erinrade därför om, att
det svenska anspråket på rätt till inblandning i denna
norska angelägenhet vore lika orimligt, som om norska
stortinget skulle fordra en dylik rätt i svenska förhållanden
» eftersom den svensk-norska unionen är en förening af
tvänne fria och själfständiga folk». Den akademiska
Upsalaposten, som offentliggjorde dessa kätterska
studenttankar, hvilka af pressdiskussionen att döma åtminstone inom
universitetsvärlden väckte mycken uppmärksamhet på grund
af det glänsande sätt, hvarpå de utvecklats, gick
visserligen icke i allo in på författarens mening, men gaf honom
sitt erkännande för »det lugn, den oväld och kraft i bevisning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
