Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mauki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg vid det laget medvetslös och kunde inte ge
några befallningar alls. Nu var det Maukis tur,
men han väntade ännu litet.
När det värsta var över och Bunster återfått
sansen, men låg hjälplös som ett barn, packade Mauki
ihop sina få tillhörigheter i en låda,
porslinskopps-örat inte att förglömma. Så gick han över till
byn och hade ett samtal med konungen och hans
premiärminister.
»Han Bunster, ni ticka micke om?» frågade han.
De förklarade enstämmigt att de inte alls tyckte
om honom. Ministern talade om alla lidanden och
orättvisor, som tillfogats dem, och konungen satt
och grät vid tanken på vad han måste uthärda.
Mauki avbröt:
»Ni känna mig — mig stor hövding i mitt land.
Ni inte ticka om vit hövding. Mig icke heller
ticka om honom. Ni föra hundra kokosnötter, två
hundra, tre hundra kokosnötter till kutter. Sedan
ni lägga sova. Alla kanaker lägga sova. Snart
stort buller i hus, ni inte höra buller. Ni
allesammans sova tungt.»
På samma sätt talade han med båtbesättningen.
Sedan befallde han Bunsters hustru att återvända
till sin familj. Om hon vägrat, hade han kommit
i ett svårt bryderi, ty hans tambo skulle inte ha
tillåtit honom att lägga hand på henne.
När huset väl var folktomt, steg han in i
sovrummet där Bunster låg i halvdvala. Mauki tog
först bort revolvrarna och så satte han rockavanten
på sig. Första varningen fick Bunster genom ett
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
