Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kajuttaket. »Den kan inte iligga mer än .hundra
mil nere i lä.»
»Flundratio.» Mc Coy skakade tvivlande på
huvudet. »Det kan lyckas, men det är ;mycket svårt.»
»Vi ta risken», avgjorde kapten Davenport, och
han började arbeta ut kursen.
Segel minskades tidigt på eftermiddagen, så att
man inte skulle råka gå förbi under natten.
Under andra hundvakten gav besättningen tydliga
bevis på att det goda humöret kommit tillbaka. Land
var nu så nära och alla besvärligheter skulle vara
över följande morgon.
Men morgonen bröt in klar med en brännande
tropisk sol. Sydostpassaden hade svängt över på
ost och drev Pyrenees genom sjön med åtta
knops fart. Kapten Davenport gjorde sitt bestick
efter loggen, och med väl tagen avräkning för
drift meddelade han att Moerenhout Island inte
kunde vara mer äin tio mil borta. Pyrenees
seglade de tio milen och tio mil till, men utkikerna i
mastkorgarna sågo ingenting annat än den nakna,
solbelysta sjön.
»Men här måste vara land, det svär jag på», skrek
kapten Davenport till dem från halvdäcket.
Mc Coy log mildt, men kaptenen stirrade
omkring sig som en vansinnig, fick fatt i sin sextant
och gjorde en kronometerobservation.
»Jag visste att jag hade rätt», nästan röt han
fram, sedan han arbetat ut besticket. »Tjuguen,
femtifem syd, en, trettisex, två, väst. Där se ni.
Vi äro åtta mil i lovart ännu. Vad fick ni det till,
mr Konig?»
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
