Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förste styrmannen såg ett ögonblick på sina egna
siffror och sade med låg röst:
»Tjuguen, femtifem är riktigt; men min
long-titud är en, trettiosex, fyrtioåtta. Det sätter oss
betydligt ner i lä . . .»
Men kapten Davenport brydde sig inte om hans
siffror; han såg på dem under en så föraktfull
tystnad, att mr Ivonig skar tänderna och sväljde
en svordom.
»Fall», gav kaptenen order till rorsmannen. »Tre
streck. Bra som hon går nu.»
Så återvände han till sina siffror och räknade
över dem ännu en gång. Svetten lackade om hans
ansikte. Han tuggade sin mustasch, sin läpp och
sin penna och stirrade på siffrorna som om de
varit spöken. Plötsligt grep han tag i papperet,
knycklade ihop det och trampade på det. Mr Konig
log skadegladt och vände sig bort medan kapten
Davenport lutade sig mot kajutan i en halvtimmes
tid utan att yttra ett ord. Han stirrade endast ut i
lä med ett uttryck av grubblande hopplöshet i sitt
ansikte.
»Mr Mc Coy», sade han plötsligt. »Kortet visar
en ögrupp, men inte hur många, där borta i norr
eller nordnordväst, på omkring fyrtio mils distans
— Acteonöarna. Vet ni något om dem?»
»De äro fyra och alla låga», svarade Mc Coy.
»Först i sydost ligger Matuerui -— inga människor,
intet inlopp till lagunen. Så kommer Tenarunga.
Det fanns ett dussin infödingar där, men de äro
nog borta nu. I alla fall kan inte ett fartyg som
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
