Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 1828. den 21 Maj - Musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 4. 1828.
STOCKHOLM.
den 21 Maj.
Tryckt
4 bol
Johan Hörberg.
’in w ’fflUIÄ uillJcn n9
:n. iu.1 it,I
ini-.:: Utdelas
hos
Nowa» & Ekg.strö
JÄttSift.
Operan i Paris,
U mSM
nder denna och nästföljande rubrik meddelas en
del af dé musikaliska efterrättelser och omdömen,
hvarom i foregående nummer nämndäs, och hvilka
från en landsman i Paris blifvit Uti bref
öfverlemnade till en utmärkt ton-konstnär här pi stället,
hvilken hedrat Red. med tillåtelsen, att i Tidningen
intaga stafvelsens musikaliska innehåll.
"Du finner, att det är lika svårt att tala om
musik i Paris, utnn att börja med operortià, som det
är i Italien, utan att företrädesvis ß$ta sig vid
kyrkomusiken. Åtminstone förefaller det mig så.
Ilvarje gång jag söker påminna mig hvad som mest
interesserade mig i Italien, uti musikaliskt
hänseende, är det aldrig operorna i Neapel, Rom eller
Venedig, som först falla mig i minnet, ehuru
vackra de fin äro, utan alltid Pergoleses och Jomellis
Jxrrliga hymner, under den heliga veckan i Rom.
// famoto Maèstro *) med sin tarntarn öch sina
ko-1 ybantiska ljud, kommer då långt efter på de
musikaliska skönheternas lista, ehuru han Atèr, vid en
annan enumeration, lemnar de öfriga
karnevals-komnpsitörerna långt efter si®. $ådant W ungefär
förhållandet här. Man kan verkligen (äga om
honom och scenen, som en hrfg ’herre nyligen sade oiri
opinionen, då man beklagade sig qfver den jäsning;
som nu råder i Frankrike! Qite voulez Vous? Toute
ta France c’est laissé envaliir par 1’opinidn publiqtf.’
Hossini har så inkräktat de bättre scenèma, att det
icke år rum för andra kompositörer. Cherubini,
Paer, Mozart, Weber, Spohr, Cifriarosa. PaësieHo,
"Mefliul, Piccini, Zingatllli, Bruni ooh Della Marin,
tillhöra ej Pariser-repertoiren; Gluck,’ Gi^etry, Sac*
chini, Daleyrac, Berton och Le Sueur ra. fl. spelas
sällan. Af Mozart och Weber hafva Don Juan och
Friskytteu varit gifna på Odeon, men båda i
musikaliskt hänseende så medelmåttigt, att det snarare
varit en tor tur, än ett nöje, att hörn dessa
mästerstycken så utförda. Men hvad ger man då på
tretton theatrar? Huru kan Paris försvara sitt rygte,
att vara äfven fo’r musik-älskaran ett förlofvad!
land? Mitt bref skall gå ut på, att söka besvara
denna fråga. Kär du genomögnat det, skall du
troligen finna * att, om mycket möjligen kunde varu
bättre, det, som redan ar, i alla fall är öfver hvad
jnan på något annat ställe kan väota sig, och
hvarmed man således, i de menskliga sakernas
ofullkomlighet, bör vara belåten. L . 1 ( i
Begynnom med stora Operan. Glucks och
Gre-trys bästa stycken hafva varit gifna der, sällan, det
«r sannt, men med en ensemble, en prakt, en fullL
komlighet i utförande, som man ingenstädes eljest
lärer finna. Orchesterns och chörernas styrka,
sceneriets förträHlighct, sujetteruas vaua vid denua genre,
*) Rossini- Red. aqm.
iiriis|K 11 -iv .»bil n-j ;. 11 .iliimvi» (lw]t^fiXgs-iiHfln
som traditionsvis ifrån Glucks egen tid blifvU, dem
meddelt, och de vackra balletterna, hvilka Öfver-»
träffa allt, hvad någon annan theater kan uppvisa,
göra dessa skådespel i allt fall ganska
underhållande. Också gifves det gamla habitves, hviIla ända
ifrån 70-talet ej besökt annan theater äii stora
Operan, och det endast när Glucks, Sacchinis och
Gre-trys operor gifvits der. Dessa &io verkliga
rätttrogna. De äga ’ icke en gång öron för de nya
tidernas förderf. I öfrigt har man omvexlat med
Sacchinis och Gretrys stycken, samt ett par af
Rossini* operor,’ af hvilka hans Motse Utgör, enligt
mitt tycke, icke allenast det vackraste han skrifvit,
men äfven på det hela tagit det skönaste af nyare
tiders skådespel af detta slag. Som du vet har stora
Operan i öfrigt, sedan ISngre tid tillbaka, för det
mesta lefvat af sina praktfulla balletter.
Terpsi-chores hof 8r ännu lika lysande och talrikt , sora
det alltid varit För en sylf, som förs»inner, har
man tvenne igen, hvilka komma allmänheten att
glömma, hvad den förlorat. Bigottini och
Fannv-Bias tjusa icke mer i Nina och Clari, men Mdle
Voblet, Mad. Montessu, Mimi-Dupuis och Mad.
Legallois lemna i La Muette, La SomtutmbuUj La Ifrige
etc. en tik ersättning derför.
juel nyaste »tycke, suih gifvit* «r *,ft-(uftftpftj
Royale de Musiaue, är La Muetle de Porticf. Ämnet
är hemtadt af historien om Masaniellos insui lektioa,
och stycket är icke utau dramatisk förtjenst.
Musiken, af Auber, är i denna författares vanliga,
backade, magra, rosinantiska maner, men har ställen
af en upphöjdare stil och a à 3 stycken af verklig
skönhet. Detta är dock ej för mycket, under 5 helt»
akter. Men hvad som i synnerhet beredt detta stycke
dess stora framgång, är dekorationernas förtruUlig-.
het, och Nourrits och Noblets spel. Det är
verkligen en idt? à la Scribe, att skrifva en Opera, hvari
Jhufvudpersonen är slum, och det fordras onekligen
en stor talang, att i en sijngpies utföra
hufvudro|len, utan att sjunga. M:lle Noblet lyckas IjkviH »f»
lÖrlräfiligt häri, att om mau än hur öron för de
öfriga, har man blott ögon för henne. Hon bar
lagt i rollen mera, än Scribe någonsin med ord
kunnat göra. Kärlek, förtviflan, ånger, medlidande,
den qvinliga fåfängan öfver hennes brors segrar och
upphöjelse, blandande sig med hennes tårar öfver
de fallnes öde, kampen mellan hemiei försmådda
kärlek och begäret att rädda sin olyckliga
förfära-j-e, — allt uttrycker hennes talande blickar och
hänförande mimik till cjen största fullkouüigbet«
Noiirrit sjunger icke allenast förträffligt Masaniello»
parti; ban spelar äfven den mycket svåra rollen,
som en utmärkt skådespelare, i synnerhet
vansinnighets-scenen. Men hvad som är Öfver allt lä förd
och öfver hvad man hittills selt på någon theater,
är la mise en. tclne. Det är icke dekorationer, icke
vyer af vissa ställen, icke en mängd personer,
klädda i Napolitanska drägter; uian tir i Neapel, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
