Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 1828. den 21 Maj - Musik - De trenne täflande om sångens pris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I C »4 )
besöker dess skönaste nejder, bevistar dess
folkfester , hör dess nationalsånger, ser dess glada
folk-dansar, poliehinellernas lazzi och upptåg,
laearo-nerpas sorgfria, halfyilda lif, och. öfverraskas
slutligen af det underbaraste, praktfullaste natur-feno-’
men, vår verldsdel äger: en nattlig eruption af
Yesuvfo. Jag trodde mig aldrig mer, få återse deUa.
natur-skådespel, hvartill jag en natt, vid sjelfva
Vesuven, var vittne, men kan nu nästan säga mig
lia sett det i gånger. TJtsigterne af* Neapel äro till
deh grad härmade, att jag, utan ött tänka derpå,
letade efter det hus, jag bebodde vid golfen. Äfvën
det antika, halft-bachantjska i folkfesterna var
återgifvet. Det yttre af konsten hai1 hatt en
fullkomlighet, som nära gränsar till underverk. Artisten,
som målat dekorationerna och anordnat kostymerna,
bar gjort en resa till Neapel, enkom för att kopiera
vyerba och drägterna.
Auber, känd hos oss af musiken till Snöfallet,
har, ehuru Ung, redan komponerat 10 à ia operor,
som alla äro uppförda här. Jag kan likväl icke
serdeles prisa haas kompositioner, hvilka i allmänhet
innehålla en trivial efterapning af Rossinis. Men
Ros-sinis inusik har för det mesta sitt behag af en osökt
qvickhet och naivetet, hvilken liksom opàkallad,
frambryter, och man vet, qtt. af alla egenskaper
låter den, att vara qvick och n^iv^. minst bäfina
sig. Auber är likväl elev af Cherubini, och i sia
första Opera, La bergcrc chat e lainé > förråder han
anlag, af en vacker och sjelfständig komposition, men
hanp begär, att apa Rossini och följa dagens tycke,
bar förlorat honom- , >Hi , ,
Trenne andra kompositöi*er, Herald, Onslotv och
Carafa, vistas här och arbeta fö’r scenen. Dp äro af
olika varde, men nita, emigi ram xji:t.e,
»ompostto-rer af en högre rang, än Auber, ehüru de ej äga
hans popularitet och tillvällade vvgte. Herold har
skrifvit Operan Marié, i en alltför täck och ledig
stil, samt åtskilliga andra stycken. Carafa har i
synnerhet gjort sig känd genom musiken till Le
Solitai-rej och nu senast genom Operan MasaniellOj som
ägt stor framgång på Feydeau. Men af alla dessa
nyare kompositioner ställer jag, såsom konstprodukt,
ntan all fråga i främsta rummet Onslows Opera Le
Colporteur. Parisarne kalla den une musique savante,
d. v. s. en musik, af hvilken man ej genast vid
första takten kan gissa till det öfriga. Onslow har
försmått, att offra åt dagens mode; han har tänkt och
kändt, innan han skref, och hans manliga, rena,
harmoniska stil påminner om Cherubini i dess
vackra dagar. Du känner säkert Onslows
quartett-kom-positioner och kan deraf sluta till hans värde som
författare i cn större skala. Emellertid låter hans
musik icke väl inrätta sig till valser, quadriller och
roarcher, och man hör derför Sällan talas om
honom, utan bland egentliga konstälskare, hvilkas
antal här, såsom annorstädes, icke utgör pluraliteten.
Till skada för den vackra musiken är
piesen,—hvartill den är lämpad, äfven af ganska medelmåttigt
värde.
Italienska operan har nästan uteslutande gifvit
Rossinis stycken, såsom nu är fallet öfverallt, der
Italienska sjunges. Dessa kompositioner, som äro
för mycket kända, att man om dem behöfver yttra
något omdöme, förena likväl den dubbla egenskapen,
att företrädesvis älskas af både publiken och
artisterna sjelfva. Också har aldrig någon kompositör
gifvit de sjungande så mycket tillfälle, att visa sig,,
som Rossini. Denna omständighet är föga gynnande,
der sångscenen är medelmåttig, men dess. mer
fördelaktig, der den är utmärkt, såsom här i
närvarande ögonblick.
Pe, trenne tö/lande om sångens pris.
Hittils har man åtnöjt sig, att äga en prima donna
af Europeisk rygtbarhet; nu {|rö bär icke färre Sn
tre hvilka täfla om allmänhetens bifall, och ömsom
helsas såsom la Reine du charU. Troligen ha aldrig
tre talanger af det utmärkta värde, som Mad.
Pi-saroni> Maliiran och M:lle Sontag på en gång prydt
någon skådebana. Jag skrifver dem liar i den ordning^
jag anser dem böra innehafva inom konstens verld.
Mad. Pisaronis fulhet är verldsbekant. Med
något skefva ögon och litet haltande gång>, samt
förvridna anletsdrag under det hon sjunger, kan hon
ej göra anspråk på, att åstadkomma någon lycklig
scenisk illusion; men man kan deraf s(uta till
förträffligheten af hennes talang som sångerska, att bon
ickedessmindre ofta eröfrar konstens pris framför
dem, hvilka, med en nästan jemngod musikalisk
utbildning, förena ungdom, skönhet och ett lyckligt
spel. Hennes sätt att sjunga förhåller sig till den
musik, hon föredrar, ungelär som poesm förhåller
s.ig till de ämnen, den behandlar: den förädlar,
upphöjer, förklarar allt. Det är, oni jag så naå
säga, i synnerhet id^en af hennes sång, hvilken är så
sublim; och derigenom beherrskar hon så
oemotståndligt publiken, oaktadt till de bi istPälligheter,
jag redan nämnt,’ äfven kommer den al’ en något
utnött, och äfven ifrån början icke fullkomligt
vacker löst. Ilon sjunger icke blott för örat, utan ock
fa. .jul___ JD.tt- —. –-li:0._ J-» i-V’- »’’ alt
konst och visar, huru litet musikens egentliga
ändamål är att vara blott en sinlig njutning, om än
af aldrig så ädel beskaffenhet. Tieck säger på
något ställe i sina ©ramaturgiftøe JBIdttcr, att aktören
om han är af äkta slaget, bör i vissa fall vara
öfver författaren. På samma sätt, som Garrick och
Kemble, lifland och Schröder förklarat Shakspeare,
så förklarar Mad. Pisaroni Mozart och andra
författare. Hon ger kompositionen nästan lika
mycket, som hon af honom lånar.
Huru olik är, emot denna sång, icke M:lle
Sontags ? Hennes röst är i sin mest lysande period och
äger alla egenskaper för att behaga, tjusa och
förvåna. I lätthet, behag, noggrannhet, elegans’ och
briljant föredrag öfverträffar hon alla. Alan har
gifvit henne tillnamnet Philomele-Sontag, men ingen
näktergal kan härma denna rikdom af musikaliska
blommor (fioriture), som hon strör omkring sig
med österländskt öfverflöd. Hennes triumf är
Rosina. Man kan svårligen lägga ett mera behagligt
koketteri i denna roll, än hon gör. Cavatinan vid
klaveret har hon utbytt mot Rhodes variationer,
och de, som hört Mad. Catalani 1 hennes vackraste
dagar, försäkra, att bon, i utförandet af detta konst*.
stycke, ej lagt den precision, nätthet och
virtuositet, som hennes rival. Mad. Pisaroni satt i en loge
bredvid oss, under en af representationerna af il
Barbierej och gaf med enthusiasm tonen till
opplau-dissementerna åt M:Ile Sontag, samt utropade, vid
hvarje lyckligt drag af hennes sång, oh brava,
bra-vissima 1 .... På detta sätt hedra de stora
talangerna sig sjelfva och sin konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
