Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1828. den 4 Junii - Bildande Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 7. 1828.
Tryckt
hoi
Johan Hörberg.
STOCKHOLM.
den 4 Junii
Utdelas
kos ,
Norman & Engström.
13tI9auöc fgonst.
Exposition af Franska Målares arbeten.
(Ur bref fria en resande Landsman.)
-Expositionen af Franska målarnes arbeten,
hvilken, om jag mins rätt, äger rum hvart annat år,
®å»te nödvändigt ha ett stort intcrcsse för en
främmande konstälskare. Den började den 4 Nov., på
.Konungens namnsdag. Bland de sämsta kurtoisier
■ro de, som ske på sköna konsternas bekostnad.
Hade Konungen hetat Philip eller Georges, så hade
expositionen öppnats i April eller Maji, hvilket ulan
all fråga varit bättre både för artisterna och
amatörerna; nu heter han Carl och derför måste
man hålla till godo, ntt se kouststyckenn under
lialfmulna November- och December-dagar.
Em-placementet (på Louvcrn) är rymligt och vackert,
men ej det lyckligaste för taflorna. Åtskilliga rum
äro halfskumma, och i andra faller dagen rakt på
en del af styckena, hvarföre man knappt kan
urskilja hvad taflorna innehålla, mindre dömma om
detaljerna. Hvad som länder Fransmännens
libera-litet till heder, är att de öppnat sin salong äfven
för utländska konstnärers arbeten, liksom de
upplåta pAnt/irf in, . Engelska scenens
mästerstycken. En annan fordel uf, att publiken
. dertill äger fritt tillträde alla dagar. Fredagarna
äro förbehållna de fashionabla, hvilka dertill
erhållit biljetter, för att icke utsattas för trängseln de
vanliga dagarna. Följden är, att alla gå dit om
’ fredagarna, för att vara ensamme, och det är knappt
möjligt, att den dagen komma in genom dörren.
Att inan intet får sc af taflorna, förstås af sig sjelf,
, men detta kan äfven kommu på ett ut, ty dc flesta
. gå dit, for att råkas och tala omalTärer, nöjen &c.
. och Fruntimmerna, for att se och mönstra
hvaran-. dras toiletter. Dc andra dagarna kunna ock ha sina
obehagligheter, hvilket jag sjelf erfarit; ty nnder
det jag stod och beundrade en tafla af Lawrence,
tillegnade sig en annan konstälskare, som måste
hafva hyst mera tycke för upphöjdt arbete, än målning,
mim Engelska snusdosa. Jag går derför ulltid
hädanefter med händerna i fickorna, på expositionen.
Mängden af taflor är stor, men större den olikhet
af bildning, smak och skola, som råder; hvilket är
så mycket underligare, soin Frankrike hittills ansett
sig äam en egen skola. Det är en verklig
Babylonisk förbistring, ty hvar och en talar här sitt eget
språk. Jag bekänner, att jag ej förstår alla nödiga
dialekter af målniiigsspråket, för att reda mig ur
dcnqn labyrint, och j.ig tror, alt-få skola vara
utrustade ined nog clasticitc d’cspritj som
Fransmännen kalla det, for att omfatta alla dessa olika
gen-Jrtr. Utom de olika Florentinska, Venetianska,
Rotofiska, Napolitanska, Spanska, Holländska och
Fran-»ka skolorna, har en ny skola uppstått, kallad den
, rumäni|ska, om hvars principer och fordringar jag
förgäfves bemödat mig få något begrepp. Tyskland
har ägt och äger ett antal yngre målare, hvilka,
genom afvikelse från hvad man hittills kallat
klassiskt i målning, skulle kunna kallas en romantisk
skola, efter den antagna vanan, att anse begge
dessa konst-prinqiper som motsatta. Men dessa målare
gifva sig dock ej så till sägandes utan styre och
kompass ut pä konstens vida haf. De hafva sina
ledstjernor och ett mål, hvarefter de sträfva. De
göra enkelhet, natur och lonslflit till reglor för
sina bemödanden. Helt annat, och snart sagdt
motsatt, är förhållandet med den Fransyska romantiska
skolan. Under det man ser Tyskarne söka Albr.
Dubiers, v. Eiqhs, Lucas Kranachs, Ghittos,
Peru-ginos och andra äldre mästares enkelhet i
komposition, renhet i stil, sanning i kolorit, och
noggrannhet i utförande, rasa större delen af dessa
Franska romantiska målare fram med oreda i
kompositionen, öfverdrift i former, samt den mest
bizarra och onaturliga kolorit. Man ser hela .taflor i
grönt, rödt, blått och svart, alldeles som en färgare
skulle hafva i en tafla nyttjat återstoden af hvad
han haf» öfrigt i sin kittel. De mest oregelbundna
eskisser’ af Rubens synas hafva tjent till mönster
för en del nf dessa kompositioner, med den skillnad,
att der man hos Rubens finner geni, finner innu här
bluii ...i pinii u^l c<ji <iiOv.u »fi,.,.apning. Ett annat
kännemärke af dessa artisters arbeten är
ohyggligheten af de ämnen, de vanligen välja, t. ex. taflor
af pestsmittade, mördade, röfvarhistorier,
ohyggliga scener ur Grekiska frihetskriget, ur martyrernas
legender, inquisitionens annaler, o. s. v. Huru allt
detta kan kallas romantiskt, vet jag ej. Möjligen
finner det sin grund deri, att Fransmännen, hvilka
anse Shakspeare fiir Romantikens fader, tro, att
hufvudförtjeusten hos honom är, att förfära med
rysligheter, hopade på hvarandra, och att hans
skönhet ligger i hans oregelbundenhet, eller hvad
de anse soui sådan. Huru långt äro de ej från, att
förstå detta sublima snille.
Visserligen finnes på expositionen taflor af stort
värde, och det vore underligt, om, bland ett antal
af nära två-tuseude, sådana ej skulle träffas, helst
när de utländska artisternas undantagas. Af GeVard
finnes blolt cn tafla, liten till dimensionen och
föreställande en enda figur. Man har väntat samma
mästares kröningstafla, men den hinner ej bli färdig.
Det nu exponerade stycket är ämnadt till altartafla
i ett kapell, som Chateaubriant låtit bygga. Det
föreställer S:t Therese, i bedjande ställning. Man
kan ej kalla denna målning ett arbete; den är en
inspiration, och en af de lyckligaste, som någonsin
en konstnär ägt. Gerard har skänkt den åt kyrkan,
och jag vet sannerligen ej heller, hvad pris man
skulle kunna satt på ett sådant stycke. Kritiken,
hvilken hittills icke skonat denna artist, mer än
något annat snille, har tystnat. Hvad man med skäl
kan förebrå konstoäreu är, att ban «å sent lemnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
