- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
33

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1828. den 14 Junii - Theatern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:0 9. 1828.

STOCKHOLM.

i Tryckt
bos

Joh ah Horberg.



den 14 Junii.

Utdelas
hot

Nörman & Engström.

, Cijcatmi.

Kongl. Theatern i Stockholm.

(Forts. fr. N:o &)r..,

•Smärre skådespel lyckas osi ej, på en stor och
stående scen, böra behandlas annorlunda, än såsom.en
Jittnad och förströelse; icke utgöra en större
beståndsdel, icke gifvas 1 h 3 på en afton. Den
dramatiska rainiuttiren , såsoin ursprungen ur
sällskapslifvet, tillhör hufvudsakligen detsamma,’och egnar sig
företrädesvis åt mindre eller kringvandrande trupper,
hvilka äga en obetydlig personal och ic|ie sällan måste
inviga ett brädskjul eller en vind till sånggudinnornas
tempel. Äfvenså lämplig är den för sällskapstheatrar.
Men större talenter hos de spelande kunna icke i ett litet
och flyktigt sammansatt arbete ådagaläggas, och
effekten kan på sin höjd bli ett artigt tidsfördrif,
ingen högre njutning af skönhet. Noggranut urval
och omvexling till ton, till färg, till nationlig anda,
äro då mer än nånsin erforderliga. Franska
småstycken, ehuru jemförelsevis de bästa, kunna i
längden ej bli underhållande, emedan mnn önskar sig,
alt se äfven andra folkslags seder afmàlodc. Ehuru
vi, sanningen att säga, icke i allmänhet serdeles högt
uppskatta nutidens förmåga i det dramatiska, måste
dock frukterna af vård dagars verksamhet, i det
större som det mindre, äfven framläggas, emedan
Theatern,’ såsom den xsthetiska odlingens
centralpunkt, skall förevisa hvad tiden i denna väg äger
mest skönt och charakteristiskt. Men i sådant fall
torde bli nödigt, att blicka åt alla håll, der
vitterheten för närvarande är utmärkt. Och då% torde
man böra vända sig också åt England och Danmark.
Det har derföre förundrat oss, att, då man tidt
och ofta sett saker af Scribe, Mazères och öfriga
Franska författare, utan ovauliga gåfvor, aldrig lå se
något af Colleridge, Milnian, Knowles, den berömda
Joanna Baillie, — andra Engelska dramaturger
i vårt tidehvarf; äfvensom att intet af Danmarks
nyare skådespel på vår scen vunnit inträde. Icke
dess mindre står Oelenschlxger främst bland tidens
tragiska skriftställare, likasom Heiberg knappt har
någon för sig bland författare af komedien.
Oefen-scblaegers komiska stycke Frejas altare är ock ett af
de bästa, man äger i närvarande tidpunkt. Ville
man ock ej från våra dagar hemta något ur detla
land, borde väl åtmiustone Ho|lberg ej så
förglömmas, han, som jemte Moliére, intager thronen i de
yngre folkslagens lustspel. Hans gemenligen groft
tilltagna skämt kunde utan stor svårighet lämpas för
vår tids smak och tycke. Tyskland har, äfven nu,
•ett och annat theaterstycke af förtjenst, t. ex.
Klin-gemanns Komedi Don Camachos Bröllop, om hvilken
det är nog sagdt, att den är en lyckligt utförd
episod ur Don Chixote. Sverige äger väl, bland nyare
»liter, lögu, som passar för scenen. Dock äger man
det vackra stycket Erik XIV, åt hvars senare afdel-

ning man i synnerhet kan tillerkänna fullt theatra|a
egenskaper. Af Stagnelii dramatiska snillefoster frugta
vi, att intet låter med fordel gifva sig.

Detta allt är sagdt, endast för att yttra en enskild
tanka, en enskild önskan. Vi göra här, som eljest,
för ingen del anspråk på ofelbarhet, och blifva vi
öfvertygade om feltag, skall ingeu hellre, än vi,
ställa sig upplysningen till efterrättelse; ty vi hysa
mera kärlek för det godas framgång, än för egna
älsklingssatser. All enskild öfvertygelse förtjenar
först då att kallas opinion, när den förmår göra sig
till allinän. Men vi ha ansett det höra till pligten
hos det allmännas målsmän, att fritt joch ärligt visa,
hvad som bäres i skölden: att strängt hålla sig till
sak, och icke spela enskild kunskapare. Att ej såra
någons känsla, någons mening, är vid all grapskning
omöjligt. Grannlagenheten finner sig härvid »å lätt
kränkt, det fina, ömtåliga sinnet så lätt förorättad!.
Men omdömet bör dock hålla granskaren räkning
för hans odelade hängifvenhet för sitt föremål, och
för hans redligt skipade doinsrätt, skulle ock
utslaget ej förmånligt ulfalla, eller vara gruudadt till
och med på en förvillelse.

För att visa, det några af Landsorternas theatrar
upptagit åtskilliga goda romantiskn ämnen, ville vi
nnfora, att Hamlet redan på 1780-talet gafs i
Carlskrona, och i Götheborg flera år förr), au i
hufvudstaden. I Götheborg sågs, för flera år tillbaka, Lessings
Emilia Gallotii. Herr Djurström har gifvit Schillers
2>ie SRdlttar och Gabal tinto ßicbr, Oeleflschbegers Axel
och fValborg, Calderons Lifvet iir en dröm,
Mull-ners SDie <2dE)Ult>, Grillpartzers JDie Stønfrmt, Körners
$eh»i<)/ — alla af stor romantisk elfekt, hvilket vi,
äfven såsom åsyna vittnen till några af de
uppräknade, kunna faktiskt besanna. Och borde väl
Oelenschlxger, hvilken så skönt och så mångfaldigt
återgifvit det gamla Nordens minnen, företrädesvis äga
anspråk på åtanka i ett grannrike. Det synes äfven,
som skulle Schiller genom sin Wallenstein icke hos
Svenskar förskyllt den orättvisa förgätenhet, hvartill
han blifvit dötnd.

Vi sluta våra betraktelser öfver den dramatiska
scenen med den anmärkning, att det hägn,
Regeringen, genom!förbudet mot enskilda theatrar*
anläggning i hufvudstaden, egnat åt de Kongl.
Spektakler-na, bör for den, som hos sig fått nedlagdt det dyra
förtroendet att anordna Svenska Folkets yppersta
offentliga nöje, innefatta en sträng och allvarlig
uppmaning, att i allo motsvara de välgrundade
önskningar, Nationen i detta hänseende kan bilda sig.

Lyriska scenen.

Vi kunna här fatta oss temligen kort. Den lyriska
afdelningen är på långt när icke så inbjudande till
anmärkningar, som den dramatiska; helst när vi
föresatt oss, att, uti andra häraf oberoende nrtiklar,
efterhand foretaga granskningen af den spolande
personalens förtjenster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free